Klockan nio börjar en marathonhelg med massor av jobb. Jag kan inte påstå att jag längtar. Inte ens lite, men det är bara att bita ihop & göra det som ska göras. Men först ska jag fortsätta städa här hemma & försöka hinna med lite annat. Ett bad & en lermask skulle definitivt kännas skönt i vinterkylan. Jag har ingen kort lista att följa, snarare tvärtom. Men jag måste börja någonstans, även om jag helst skulle krypa ner under täcket resten av helgen. Jag har en sån enorm tur som får dela min vardag med min dotter & min Sockertopp. För när allt annat går åt helvete så behövs inte så mycket mer än en enda blick för att jag ska bli påmind om att jag redan har det vackraste världen har att erbjuda.