Jag står på gränsen till ett nervsammanbrott. Hur mycket jag än städer, hur mycket jag torkar, putsar & plockar. Det tar aldrig slut. Allt bara yr vidare någon annanstans. Förflyttar sig dit där jag redan varit. Pricken över i var när jag fick en allergichock igår, samtidigt som jag hade tandvärk. 2 nätter i rad har jag blivit kvar hemma istället för att ta mig till jobbet. Känns som att det bara är komplikationer nu, vilket jag självklart får ta igen under helgen då timmarna ska hinna jobbas in. Jag kvävs av det här lilla utrymmet, det finns inte plats för allt jag äger, & ingen möjlighet till förändring. Today is not a great day.