Kom hem strax före halv sex nu på morgonen, & självklart vaknar Alva strålande & lycklig. Ingen sömn innan dagis med andra ord. När jag sedan lämnat henne så kom en av fröknarna med massa anmärkningar på schemat för kommande sex veckor. Tydligen så får Alva inte vara på dagis när jag jobbat natt & Jim är hemma. På 63 kvadrat så är jag dömd till noll sömn i sommar. Alltså måste Jim lämna henne 30 minuter innan han börjar jobba, & sedan ska han hinna ta sig till jobbet också, genom sommartrafiken. Jag som jobbar mellan 220 & 250 timmar varje vecka under sommaren kan ju räkna med att inte få någon sömn alls. Vilket jävla dåligt upplägg. På andra orter får minsann barnen vara på dagis måndag - fredag, åtta timmar om dagen oavsett. Det som stack främst i ögonen var att det rörde sig om 4 dagar. 4 dagar på 6 veckor. 4 dagar som jag ville kunna få sova ostört för att orka. Men nej, allt ska vara så jävla noga. Tänk om min pojkvän inte velat ta ansvar för min dotter, tänk om han haft egna barn som han velat spendera tid med på sina få lediga timmar. Ska varenda förälder ha en medföljande varningslapp? 'Om du väljer att leva under samma tak som mig så blir du skyldig att lämna min dotter på dagis, eller att passa henne hela dagen om du skulle råka vara ledig. Du ska dessutom dela på dagiskostnad & vara medveten om att förseningar till jobb kommer att uppstå om min dotter skulle krångla när du ska lämna henne.' Jävla idioti. Så istället får att ligga & försöka sova några timmar nu innan Alva ska hämtas, så sitter jag & väntar på att klockan ska bli tio så att jag kan ringa barnomsorgen & gråta lite. Det var längesedan jag bubblade så här av ilska, & det kommer garanterat sluta med tårar & hysteri.