I vått & torrt

När jag & Alva knatade iväg till affären i lördags så hände något läskigt. Vi hade kommit igenom halva butiken & Alva var snäll & hjälpsam i vagnen. Helt plötsligt blir det alldeles suddigt framför ögonen. Hur mycket jag än blinkar så försvinner det inte. Efter det slår det lock för öronen & jag börjar störtsvettas. Det ska tilläggas att jag aldrig svettas i vanliga fall, så det kändes både läskigt & konstigt. Jag förklarade för Alva att Mamma inte mådde bra & lyckades i sista stunden hitta en pall att sätta mig på. Efter några minuter försökte jag att plocka de sista få varorna så att vi kunde gå hem, men kom bara 20 meter innan allt hände igen, men nu ännu intensivare. Jag såg i princip ingenting, hörde ingenting. Så det var bara att vända tillbaka till pallen & ringa till Sebastian. Svärmor bor ju på Sollerön, & när Jim var i Skåne så var det liksom den person som troligast kunde skynda sig att komma upp & hämta oss. Men pappan skulle på innebandymatch, & även om han erbjöd sig att komma upp så fick jag honom att räcka luren till farmor så att jag fick fråga henne istället. & snart så hade snälla, söta Monika kommit till vår räddning. När hon & Alva stod & packade i varorna så kom det tillbaka igen, jag hängde nästan rätt över kassan, hörde inte var damen sa & klarade knappt av att genomföra min betalning. Direkt det var klart sprang jag med siktet riktat på en stol några meter från kassan. Jag såg nätt & jämt & lyckades i alla fall pricka rätt & be Monika om en coca cola som jag köpt. Tusen tack Monika för att du alltid finns & ställer upp ♥


Jag har faktiskt aldrig varit med om något sånt här förr. Två tankar slog mig. Pinsamt, pinsamt, pinsamt om jag faller ihop på golvet inne på affären.. & stackars Alva om hon ska behöva se sin mamma så. Lilla fröken skulle ju bli livrädd. Jag är så tacksam att det inte blev så, & så lyckligt lottad som faktiskt har personer som ställer upp. Många skulle ha svarat att dom inte hade tid & andra skulle låtit mig & Alva vänta länge på den där pallen innan dom dök upp. Men nu gick allt bra, tack & lov.


Kommentarer
Postat av: sofie

usch då , lät läskigt det där . tur det finns människor som ställer upp .. men du skulle nästan ha vart och pratat med en läkare om vad det kan bero på ?:/

2010-11-22 @ 11:00:42
URL: http://svarhanterad.blogg.se/
Postat av: Jessica

Ja, det var riktigt läskigt ;/ Men så länge det inte händer så låter jag det vara.. Jag & läkare har inte för vana att förstå varandra ^

2010-11-22 @ 20:53:04
URL: http://kinne.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0