Alla dagar kan inte vara ett skimrande rosa moln av lycka. Allra minst min helg.. Med 24 timmar som skulle jobbar från & med halv tio på fredagskvällen så kändes det som rena hånet att dras med både feber & illamående. Men bita ihop var den enda utvägen, & igår natt så andades jag ångor av rengöringsmedel, fönsterputs & klotterborttagning tills jag tvingades ut gång på gång av yrseln. Ruggigt höst-kallt kändes tusen gånger bättre än att befinna sig på gränsen till att hamna avsvimmad på golvet inne på en toalett i ett slitet SJ-tåg. På söndagen så åkte vi som varje jobb-helgs-söndag ut till Sollerön efter att ha köpt med en fin fikapåse från Kaffestugan. Sen fikades det & njöts av höstsolen ute på gården. Jag klappade får & pratade med min favorittös nere i Göteborg. Sen fick jag rosor av min dotter, & små rosor i en kruka av min Prins. Då kände jag mig lite smått bortskämd. 

Med för lite total sömn så pallrade jag mig ändå upp före tolv & åt lunch med min familj. Inte varje vardag som vi äter lunch tillsammans, så lite får jag faktiskt offra mig. Sen blev det ett besök på banken för att sätta in mina pengar som jag sparat hemma i min Jameson's-flaska sedan 4 månader tillbaka. Jag kände mig både duktig & rik & väldigt mycket närmare mitt drömhus. Eter det så pantade vi mina burkar & inhandlade proviant på Maxi. Alva gjorde sitt första besök i 'Minihuset' & stannade där & målade & lekte när vi handlade. Jag köpte faktiskt en blomma till mig själv idag, en orkideé eftersom jag älskar dom & mina 6 andra inte blommar just nu. Min Prins tycker att jag redan drunknar i blommor, men jag är lite tant på den fronten kanske. Mihi. 

När grabben i huset åkt till jobbet så hade jag, Alva & dom andra tre flickorna lägeheten för oss själva. Vi myste till det med lite thé & barnprogram & en hel del konversationer. Oj, vad hon funderar över världen nu. Hon växer så mycket just nu. Lilla Fröken. Efter en kort stund övertygande som övergick i en sur Alva som inte alls var speciellt happy på sin mamma, så somnade hon till slut på soffan mot sin vilja. Då fick jag ett trevligt besök av Björn & fick sitta & bara konversera utan Alvas konstanta frågor. Alva förstod inte alls varför Björn satt bredvid mig när hon vaknade & fortsatte istället titta på barnprogram, fortfarande liggandes under täcket i soffan. När Björn sen åkte hem så tog vi en promenad med hunden, lagade mat & tog ett bad tillsammans innan vi kröp ner i min & Prinsens säng & läste saga. 

Ibland kanske livet känns färglöst & trist. Hopplöst & grått i höstdepressionen. Men jag är lycklig trots mina downs, & det är inte illa ♥