Vet ni. För varenda gång som jag åker ut på Sollerön så svider det i hjärtat. Speciellt när Alva är med. Jag vill att hon ska få bo där så snart som möjligt. Hennes alldeles egna rum. En stor gräsmatta att springa på. Närmare till Pelle & Lena där hon älskar att vara. Idag fick hon hjälpa Lena att mocka lite, hon har nämligen fått en egen liten röd skottkärra av henne som hon lyckligt kör runt med. Jag är så förbannat less på lägenhetsliv. Jag är less på Stormyren, & jag är less på att bo på 63 m2. Sollerön drar så otroligt mycket. Jag ska minsann spara ännu hårdare nu, för jag vill bort så fort som möjligt. För min skull, för djurens skull, men viktigast av allt - för min älskade dotters skull. Att få skutta & springa ska inte hela tiden behöva tonas ner för att Mamma beslutat att dotra ska vara längenhetsbarn..

När vi kom hem & precis skulle gå in i porten så körde en blå bil in på parkeringen med en nostalgisk melodislinga spelandes. 'Mamma, varför låter den så?' Det slog mig då att min dotter inte blivit introducerad för begreppet 'glassbilen'. Lite sorgligt tyckte jag & förklarade innan jag skyndade efter bort till andra sidan parkeringen. Så där var vi senare.. min dotters första glass från glassbilen, & mitt första glassbilsshoppande sedan jag flyttade hemmifrån. Sunborn Punch & Dubbelnogat, som ett kliv tillbaka in i barndomen. Banalt kanske, men för mig var det här väldigt speciellt.

Nu ska jag faktiskt smälla i mig en glass innan jag hoppar i säng. Pussinuss Sötmuffins ♥