Tusen saker att göra, men jag har så svårt att se varför. Tusen frågor & funderingar snurrar inom mig. När släpper det här? När kan jag få andas ut & leva? Pause. Mitt liv är som en fryst bild mitt i en tragisk halvdålig film. Det finns inget hopp om ett lyckligt slut. Det finns inget 'vi mot världen'. Sista april. 87 dagar. Då slutar jag jobba. Om 87 dagar kan jag lämna det här. Den här patetiska lilla delen av världen som jag valt att se som mitt hem. Pfft.

Imorgon väntar Mvc. Ensamstående med 2 barn, 2 katter & 1 hund. Strålande. Alva bara bråkar, gråter & saknar. Hunden saknar ihjäl sig, & katterna är precis som vanligt. Jag? Jag går sönder. Jag kan konsten att kasta bort allt som betyder något.