Tusen sätt att försöka 'leva'
Jag skapar en distans till alltihop. Jag låtsas att jag lever. Jag sover bort tiden & hoppas att någonting ska släppa. En längtan? En saknad? Jag vet inte. Jag saknar tröst. Den erbjuds, men jag nekar den. Gång på gång. Jag sårar fast jag inte vill. Jag vill bara tröstas, få krypa ihop i en välkänd doft & glömma tid & rum. Ord som är precis rätt, som jag behöver höra.. men från fel håll, fel person. Förlåt. Distanserandet skadar mig, men smärtan är lättare att hantera då.
Idag var en kort dag. En lite lättare dag. Lite mindre saknad & längtan. Imorgon blir kanske ännu lättare? Kanske försvinner saknaden sakta men säkert & ersätts av något annat. Ett minne som svider lite när jag plockar fram det.
Idag var en kort dag. En lite lättare dag. Lite mindre saknad & längtan. Imorgon blir kanske ännu lättare? Kanske försvinner saknaden sakta men säkert & ersätts av något annat. Ett minne som svider lite när jag plockar fram det.
Kommentarer
Postat av: Kelley
åh, trasiga tjejer är vi!
Jag blir glad av att läsa att gårdagen var en lite lättare dag-och hoppas lite att du bloggat efter jobbet för annars måste du ha varit vaken med tankar och då kanske du bara luras?- Detta minne? dumma minne? Om du vill så kan vi försöka bearbeta minnet och sättas plåster påt! (Jag är lite trött idag och svamlar mest istället för att säga PUSS, hoppas vi hörs ikväll och jag hoppas denna dag är ännu lite lättare än igår!)
Postat av: Jessica
Jag ringer dig ikväll så kan vi vara trasiga på distans <3
Trackback
