Idag har allt känts som en tjock dimma. Jag gör alltid så här när livet känns som att det fungerar på de flesta fronter. Då får jag för mig att jag får lov att slåss på en ny front. Så igår när vi kommit hem från pulkaåkning i Klikten så rökte jag vid fyratiden min sista cigarett. Rastlös, ur fokus, ur balans, känslig & mindre trevlig. Men 32 timmar senare så har jag fortfarande inte rökt. Imorgon blir det lite lättare, förhoppningsvis. Även fast vi har tusen saker att göra. Jag & mina milslånga listor. Kanske kan jag kryssa över lite punkter på dom nu när jag får extra tid över då alla rökpauser blir till många minutrar jag annars brukar slänga bort. Jag älskar ju att INTE röka. Men jag älskar att röka också. Jag måste bara lära mig att leva utan det. För jag & cigaretterna fungerar inte ihop längre. Det är dags att vända blad.