Ååh, jag kan inte skaka av mig nervositeten. Li har i princip sovit hela dagen. Ingen feber, & mysig & sällskapssjuk när hon är vaken. Jag är så sjukt nervös inför imorgon. Tänk om hon måste snittas.. Min lilla älskling! Verkar inte bli något inatt heller. Hon sover så sött nu så. Oro måste vara det absolut värsta med hela uppfödningsbiten. För tänk om något händer någon av mina älskade pälsbollar? Om dom löper oroar jag mig för livmoderinflammation, är dom dräktiga så oroar jag mig först för att dom går tomma, & nu det här. Dräktig, inte dräktig? Skönt att vi i alla fall snart har en kastrat här hemma. En mindre att oroa sig för. För dom ska minsann slippa vara fertila en massa, massa år. & Corona kommer nog trivas bra som den första kastraten. Min fina första Ragdoll <3

Nu ska jag försöka sova bort den här hopplösa känslan. Imorgon vet vi, tills dess kan vi lika gärna sova. Natti natt.