Känner mig smått bortglömd, lite som något längst in i garderoben. Fortfarande älskad, men inte direkt favoriten för stunden. Men jag försöker göra mig påmind. Liksom placerar mig själv mitt i vägen. Men det fungerar inte. & att inse det gång på gång är nästan inte ens sorgligt längre. För det är bara jag som ser det.

Jag tror att den här veckan kommer att bli riktigt jobbig. Jag vill bara ta mig igenom den. Fort.