One of those days

Otillräcklig. Jag hatar det ordet. Jag hatar allt det står för & allt det betyder för mig. Jag hatar att det är det enda jag känner mig ibland. Allt oftare. Jag vill bara gömma mig. Gömma mig & all min otillräcklighet i månader. Jag kväver mig själv. Längtar efter att timmarna ska gå, samtidigt som det känns som att tiden står stilla. I nästa sekund har jag panik över att jag inte hinner med någonting, jag vill spola tillbaka tiden & hinna med allt det där som jag aldrig faktiskt hinner med. Men när den väl är där, tiden som blir över, så sitter jag bara & stirrar framför mig. Handlingsförlamad. Vill inte röra mig, vill ingenting. Som en trotsig tvååring utan all skrik & gråt. Vad fan håller jag på med. Helvete.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0