Mindre än sex timmar till avgång

Grymmaste medley't på länge - Axis of Awesome!

Jessica Tsang har inte helt oväntat massor av saker kvar att göra. Duscha, göra matsäck & göra ett försök att sova innan jag ska gå upp igen om.. em timmar. Lovande Jessica, mycket. 'Lillebror' har dessutom sin nattliga vakentid just nu. Då är det ju helt omöjligt att sova. Bara att hoppas att han inte tänkt hålla på att sparkas hela natta, för då är jag en rätt förstörd tös lagom tills att vi är framme på Arlanda. Nej, fixa & trixa & lämna problemen hemma. Snart tar jag mina favorit-töser & men EOS med mig & ser lite av världen.

Alvis, jag kommer sakna dig till tusen. Har jag någonsin varit ifrån dig så länge? Spitzen, sakna mig inte för mycket, jag kommer snart hem med massor av små Big Ben's. Mihi. Jag älskar er, massor.


London calling

Idag dör jag av stress.

Men imorgon åker jag till London, eller ja.. München först. Sen London.

Nedräkning i all sin ångestladdade perfektion

En vacka kvar till London. Tre dagar kvar till Julafton. Jag är stressad & har lite smått panik. Blä.

13.51


När det jobbats en vecka i sträck, dag & natt.. då är det helt okej att väckas av telefonen klockan ett, kasta sig in i duschen, fuska i sig lite frukost & ge sig ut i snövädret för att umgås med Sara & Hugo. En riktigt bra start på dagen faktiskt.


For Nicco


Så här ska det se ut Nicco! Du får träna lite ^


Det där med tystnad..

Det är tyst. Så tyst. Tvn är på i vanlig ordning, men annars är det ingenting som påminner om att det faktiskt förekommer liv här hemma. Alva är hos sin far, & Jim är på jobbet. Jag är själv, & jag hatar det. Jag hatar det för att jag vet att de närmaste 7 timmarna innan jag börjar jobba kommer att te sig på tre möjliga sätt.

Ett - Jag sover mig igenom dessa sju timmar & vaknar med ångest & får skynda mig till jobbet.

Två - Jag fastnar i ingenting speciellt & det hala slutar med att jag i princip stirrat in i väggen 7 timmar i sträck.

Tre - En kombination av dessa två föregående exempel & förhoppningsvis lite mat i magen.

En natt kvar & sen är jag ledig i en vecka. Imorgon ska jag leka med Sara & Hugo & så kommer ju självaste fröken Kelley hem. På söndagen kommer Alva hem igen & då ska det bakas pepparkakor med henne & Kelley. Kanske skulle bakat en till omgång lussebullar. Men det är tre dagar dit & jag ska klara av att ta mig genom en dag i taget. Om inte tystnaden kväver mig.

 

När den lilla är borta

Alva åker till sin andra förälder imorgon. Jag vet redan hur det kommer att kännas. Tomt, tomt, tomt.

Sockersöta busfrö


Det var såå värt det att hålla sig vaken mellan nattjobb & dagis. Blödig & fånig som jag är så rullade det en eller två tårar också. Hur söt är det lagligt att vara liksom?


Isolation should be her middle name


Jobb-helgen börjar imorgon. Helvetet. Men det innebär ingen tid över för att tänka. Ingen tid över för att kväva mig själv i ovisshet. Nu en cigg & sen ett tappert försök till sömn.


Mysdag med den bästa

Känner mig inte helt hundra idag. Det gör onte lit här & var, & jag är tröttis utan dess like. Alva har iaf varit en ängel & dukat fram frukost åt oss & låtit mig ligga halvdöd på soffan medan hon lekte med sina leksaker. Hon planerade en resa till Stockholm & jag halvsov tills in på eftermiddagen. Nu har vi ätit varsin Hello Kitty-glasspinne & Alva har fortsatt på fruktfatet. Barnkanalen står på i vanlig ordning & jag måste erkänna att det är otroligt skönt att hon uppskattar tv numera. Hon lär sig faktiskt en hel del också, även om barnprogram idag inte ens går att jämföra med alla dom som gick när vi var små..

Please bring silence?

Tyst. Bara håll käften Jessica. Sluta tänka så mycket. Sluta känna efter för varenda steg du tar. Låt tiden bara rusa förbi. Smärtfritt & utan ångest. Så kanske jag vaknar en morgon - eller snarare lite senare på dagen - & vet precis vad som är rätt. Vad som är rätt för mig. För jag tror att jag gått vilse. Vilse i drömmar & framtidsplaner. Någonstans tror jag att jag glömde bort att leva i nutid. Med Alva är allt enkelt. Hon kräver ett NU. Hon kräver min närvaro & behöver den, men utan henne försvinner jag. Tittar för långt fram & snubblar över sånt som placerats framför mig, mitt framför mig. Jag har stängt av & hittar ingen 'på-knapp'. Jag vill bara ta mig förbi julfirandet & jobbet fram tills dess. Sen vill jag sätta mig på ett plan till London med mina favorit-töser - kanske få en skymt av München under mellanlandningen. Där vill jag få leva i nuet, fokusera på mig, på oss, på varenda nytt intryck.

Ni säger att det är en omställning, att jag inte är mig själv riktigt. Jag säger att det här kanske är just den jag är. Alltid varit? Kanske har jag gett upp hoppet om mig själv? Kanske är jag blind inför varje litet val jag gjort i mitt liv. Men visst tycker jag mig se ett mönster. Som en ond cirkel. Ni säger att mina känslor är kopplade till bristen på medicin. Medicinen som jag sjutade med för snart ett år sedan, den som gjorde mig nollställd & trist. Okapabel att känna så mycket som jag vet att jag kan. Berg-&-dalbanan-Jessica. & nu är jag där, & det är inte kul. Men det här måste ju vara jag? Eller är jag fel i grunden? Är hela min person bara ett resultat av min barndom? Min falska jävla barndom. Är dom bitar jag lyckats plocka upp & klistra ihop.. är dom fel? För vad är jag annars? Ni säger egentligen inte något, ni försöker hjälpa.. men jag tror att jag måste lösa det här själv.

Tyst. Bara håll käften Jessica.

Spring is far away..

Jävla Grey's. Underbara jävla Grey's. Hur ska jag överleva fram till våren utan min regelbundna onsdags-gråt? I-lands-problem a la Jess..

Enligt Filip & Fredrik

'En avsugning är lika ansträngande för kvinnan som att diska'

Eeehh? Stackars grabbar.. I rest my case.


Thank you hunnies and bunnies


Det ramlar in gulliga kommentarer just nu. Ni är underbara! Jag blir alldeles rörd när jag läser era fina ord. Det känns helt fantastiskt att jag har er, & att ni orkar lyssna på mina fåniga tankar & opassande problem. Kelley & Diddi speciellt. Förlåt för att jag gjort er till mina problem-lyssnare, men ni kan liksom det där med att lyssna när jag bara fladdrar iväg i all min 'misär'. Jag lovar att jag ska göra mitt bästa att finnas för er också.


Men det jag ville säga var egentligen bara TACK. Tack underbaraste älsklingar för att ni finns. Jag älskar er massor, massor.


At Santa's









Blandade fotografer, kass kamera. Here's the result. Enjoy ^


Att försöka vara kryptisk..

Idag har jag en alldeles speciell känsla i hela mig. Idag känns livet lite enklare, eller jag ska väl egentligen säga att jag känner mig lite lättare. Lättad & faschinerad. Helt otroligt att få se något så vackert på bild. Så verkligt & inte bara som en tanke & en svag påminnelse. Det är på riktigt. & det är helt fantastiskt.

Min söta lilla sjukis


Min älskade lilla Räkan är sjukis till tusen. Kräktes hela natten med max en timmes mellanrum. Vi är slitna & nu ska vi sova en timme eller två. Det förtjänar vi.


Jess misses you


Kom hem så att jag kan få andas..


Vinterfestival at Tomteland

Nu åker jag med Alva & lillasyster Hannah på Tomteland. Det blir en heldag på över 4 timmar om allt går som det ska. Jag, själv med dom två. Jag hoppas dom är snälla & inte springer ifrån mig på massa bus. Har inte direkt någon möjlighet att halta efter i fortare än en gammal gubbe med krigsskada. Men jag tror det blir en helmysig dag. Hoppas bara att jag hinner hitta Jims kamera innan vi måste åka..

If this town had a strip club, her clothes would fall down in two seconds

Jag har haft en liten faschination sen jag var riktigt liten. Strippor. Hade jag bott i USA hade jag definitivt jobbat på stripp-klubb. Jag & töserna borde gå på en i London. Även om Kell redan hunnit före mig & nyss skickade ett sms för att informera mig om att hon befinner sig på en just nu. Jag vill också! Framför allt hade jag velat våra en av dom som får jobba där ikväll. Allas blickar på sig. Förväntansfulla & faschinerade. Så istället strippade jag framför datorn eftersom jag är ensam hemma &.. äsch, måste det finnas någon anledning?




Wishing for a shiny day


Gräver ner mig. Kan inte andas. Vill bara försvinna. Bajs.


Att omge sig själv med dem bästa

Ingen kan väl vara på topp jämt? De senaste dagarna har jag försökt få mig själv på rätt kurs & lämna den här svackan bakom mig. Jag har pratat i timtal med Kelley, jag har besökt Kina & bombat Diddi med mina funderingar, jag har klagat inför min moster, jag har pratat med min ack så saknade Syster, jag har spenderat en efterlängtad fikapaus på Kaffestugan med André & Sebastian, jag har pratat med Julle för första gången på evigheter & uppdaterat mig i hennes liv, resan till London är bokad, & nu ska jag njuta av lite glögg framför en film. Ikväll jobbar jag sista passet & sen ska jag örsöka njuta av min ledighet. På lördagen planeras ett besök på tomteland med Alva & lillasyster Hannah & på kvällen ska jag, Hannah & Jim bowla.

Nu Jessica får du sluta känna dig så jävla tom. Skärpning.

I wonder 'how long can you keep your head under water'?

Idag är en mindre bra dag. Varför? Alva är rätt snäll & söt & biljetterna till London bokades igår kväll, min Syster kommer snart hem & jag har bara 3 jobbpass kvar innan jag äntligen får vara ledig. Jag borde vara happycat & dansa av lycka. Men istället drunknar jag. Jag drunknar i mig själv, i mina funderingar & min framtidsångest. Jag kvävs & allt jag behöver är tid. Tid som jag inte vill behöva ta, tid som jag på samma gång önskar att redan var förbi. Kommer jag känna mig mindre vilsen om en månad eller två? Eller går jag bara i cirklar & hittar inte ut?

Första december. Alva har öppnat lucka nummer ett i sin julkalender med små Hello Kitty-figurer. Granen är klädd, mest för sakens skull, prydnadskulor hänger i fönstren, misteln är på plats, pepparkakor är bakade 2 gånger, lussekatter är bakade & uppätna ,knäck är kokad & uppäten, nejlikorna är stuckna i apelsinerna, förtsa ljuset i adventsljusstaken är tänt, julstjärnor står på bordet, en söt enbuske inhandlad för att stå på balkongen.. Egentligen är det bara balkongen kvar att pynta. Men vem vill pynta en iskall balkong? Jag väntar tills det är i alla fall några få grader varmare. Jag borde vara lycklig. Jag borde väl i alla fall kunna å känna någonting?


RSS 2.0