När alla gör uppror på samma gång

I måndags sa jag upp mig. Nu, på söndagen så är jag fruktansvärt raslös. Jag vill ha ett till jobb, jag behöver aktiveras. Jag saknar personalen på Wasastugan & det känns som ett slag i ansiktet när någon bara trampar in & tar över alla mina pass utan att ens bry sig om att ifrågasätta den underbetalda lönen. Min avgång märktes inte länge, & det känns tungt. Patetiskt. Det kändes i alla fal som ett litet plåster på såren när Mats berättade att han saknat mig igår. Tack detsamma ♥

Fredagen började med att jag & Erika åkte iväg för att åka skäjt. Ingen av oss var i form eller pepp, så vi åkte vidare till Tingsnäs & lite mys i solen. När Erika började jobba så mötte jag Rebecka & det blev ett snabbt klädombyte innan kvällen tillbringades på strand. Jag har ju inte varit dit innan, så jag var riktigt imponerad. Det blev en trevlig kväll med alla möjliga personer som dök upp vid bordet. Vi var rätt nöjda med kvällen & det blev en tidig hemgång. Delade en taxi med Therese & hann nätt & jämt kliva över tröskeln innan jag könde nederlaget & ångesten slå till. Telefonen låg på soffan i fler delar än jag lämnat den, & av minneskortet med nästan tusen bilder på Alva syntes inte ett spår. Så numera är jag telefonlös, nummerlös & massa minnesbilder fattigare. It so sucks.

Idag har jag legat i sängen alldeles för länge. Influensa-känsla i hela mig. Ont. Hunn städade hela lägenheten medan jag låg i sängen & kved, ynklig & liten. Han är fantastisk, min prins. & jag i min tur har dåligt samvete. Alva kom hem vid fyra & vi åkte till Tingsnäs & Alva fick gräva i sanden. Efter det så blev det hämtmat a la Kina. Perfekt söndag. Nu äter vi jordgubbar & myser framför tvn i äkta söndagsanda. Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0