Miaow

Jag känner mig lite mer levande idag. Yay!

A total mess

Vaknade nyss på golvet i vardagsrummet. Jag vet inte hur länge jag legat där. Jag har missat bvc & jobb därför att jag någon gång tidigt imorse måste ha svimmat & blivit liggandes där..

Att välja

Nu har jag valt. Jag har valt bort 4 personer ur mitt liv idag. Det var det enda rätta. Jag kan inte hantera den elakhet eller totala tystnad som dessa personer valt att visa. Så.. so be it. Jag har minsann funnits för dessa personer jämt, men det fungerar inte åt båda hållen.

När jag kom hem var det sista tömt i lägenheten också, & min nyckel låg innanför dörren. Nu är jag väl fri ändå? Det känns så i alla fall. En vecka har gått, men det känns som flera månader. Tänk att 2 så olika personer kan vara lika konflikträdda & att dom hanterar saker på exakt samma sätt.

Någon dag, någon gång

En dag om några år kommer jag att ha kommit över det här. Då vill jag träffa någon som får det att kittla i hela mig. Som får mig att glömma allting annat. Ta del av någon helt ny, okänd & spännande. Då ska jag hitta någon hel, någon som inte behöver lagas. & då ska jag låta mig lagas. Jag ska berätta bit för bit, & när jag mår dåligt ska han hålla om mig trots att jag spottar & sparkar. & efter några sekunder så kommer jag att ge upp fighten med mig själv & bara låta allting falla isär.. Så småningom ska vi bygga upp mig. Som ett pussel. Ett komplicerat pussel. Drar han sig undan när jag är nere så ska jag kräva hans värme som en skyddande mur runt mig. Bara jag aldrig behöver känna bristen på närhet igen. Se obehaget jag skapat när jag inte klarade av att vara på topp. Att känna mig ensam när jag kryper ner bredvid någon jag älskar. & aldrig mer vill jag behöva känna mig så tom.

Inga mer pojkar att försöka laga. Nästa gång ska jag låta mig lagas.

Brand new Jess

Idag ser jag ut precis som jag gjorde för 3 år sedan.

Vilken underbar känsla.


En historia värd att glömma

Jag hatar så mycket just nu. Ikväll var trots allt en bra kväll. Någon fanns H Ä R för mig. Allting rann ur mig, alla ord, all ilska & besvikelse. Jag behövde det. Få visa att jag inte är fullt så ond som alla väljer att se mig. För dom har gjort ett val. Dom vill bara höra den ena versionen, för tänk om dom - ack onda tanke - skulle råka se att min version inte är fullt så utstuderad & planerad som dom trodde. Sen vill dom väl inte bli påminda om hur dåliga dom är på matte. Skulle jag fört någon bakom ljuset i 5 månader? Snälla söta idioter. Jag fick reda på att jag var gravid de 21 oktober. 3 månader. 3 månader har jag vetat om det. & sen tänker jag inte ens berätta hur kort tid jag faktiskt misstänkt att allt inte riktigt stämde. Det är ingen vacker känsla. Inget självklart val jag gjort.

& för att vara brutal. Jag ville inte ha den här lilla. Jag kom in som abortsökande, men blev överkörd av personen som gjorde ultraljudet. Hon försökte intala mig att en abort inte var ett alternativ. & hon vann. & så småningom förlorade jag också allt. Vill jag ha den här lilla? Det enda jag känner när jag ser rörelserna han/hon skapar, eller ser min växande spegelbild är 'jag hoppas du aldrig behöver få reda på vad världen diskuterar dig'.

Så här en vecka efter att delar av historien kom fram så känner jag att det som varit värst var att Alva skulle behöva höra & se. Hennes rädda osäkra ansikte bränner på min näthinna. Kommer hon att glömma orden som haglade över mig? Kommer hon att kunna sudda ut bilden av hur någon hon älskar viftar med armarna & skriker på hennes mamma som är precis framför henne i badkaret? Mina första minnen är från när jag var 2 respektive 3. Rädslan i dom går nästan att ta på. Alvas minne är fantastiskt.. men just den här gången hoppas jag att hon inte kommer minnas.

Där har ni en historia värd att glömma.

25 januari 2o11


Birthday boy

Grattis på födelsedagen Basti.

The perfect way to get back

Det hände i onsdags kväll. Inga tårar, ingen kärlek som gjorde sig påmind. Bara en instinkt att skydda min treåring från ord hon inte borde fått höra. På torsdagen fick jag reda på att han hunnit före mig. Det finns 2 personer jag alltid räknat som mina allra närmaste. 2 personer som alltid varit dom som jag visste vart jag hade. Men han hann före mig & när torsdagen kom & jag klev innanför dörren så brast min värld. & när Alva torkade mina tårar gång på gång under middagen så hade jag ingen att ringa. För första gången någonsin så hade jag ingen att ringa längre. & för att vara klarsynt så vet jag att han vann dom båda, även om dom påstått det motsatta.

Det har nästan gått en vecka. Frågade någon hur jag mår? Jag kan räkna dom personerna på en hand. Hur många har erbjudit mig några minuters tröst i form av sällskap? 4. 4 personer, ingen av dom närmare än 20 mil bort. Så ja, jag är besviken. & jag inser nu att 'om ni tror att ni kommer undan med detta så tror ni fel' betyder 'jag ska se till att dom 2 du älskar så högt inte längre känns som en självklarhet'.

& imorgon träffar han min Syster. M I N. Jag kan inte ens sätta ord på min ilska. Men tack..

24 januari 2o11


Att försöka förstå sig själv..

Jag vet att jag sa det. 'Jag har aldrig varit trogen till hundra procent'. Kanske ville jag bara varna för framtiden, eller så ville jag bara vara ärlig. 'Jag är en sexmissbrukare'. Skratt & roade blickar. Men jag skrattar inte. Jag är fast i spiralen av självförvållad självförakt. Jag kan inte sova bredvid någon & bara sova. Bara sova. Så enkelt det låter. Eller totalt omöjligt.

Så nu drömmer jag om sex, hela tiden. Vaknar med en ångest & tomhet som inte går att beskriva. Men jag börjar förstå nu varför det blivit så här. Bekräftelsen. Den inte speciellt svåra jakten. Självförtroendet. Att glömma allt för en stund.

Men det finns ingen rättvisa i det. Ingen möjlighet till lycka. Jag vet det, men jag kan inte förändras. Uppenbarligen.

Att lova någon tystnad

Nu har jag sagt det lilla jag kunde säga i ett tio sidor långt sms. Jag fick det första tecknet på liv från J idag. Otippat & inte fullt så innehållsrikt. Men det sa det viktigaste. Allt jag faktiskt behövde veta. Att han inte visste om han någonsin ville prata med mig igen. Det kändes skönt. Det gjorde ont, men det var allt jag behövde veta för att kunna låta det vara. Lämna det. Inga förhoppningar, inga drömmar. Bara en möjlighet att ta ett steg framåt varje dag. Förhoppningsvis. Så jag skrev i alla fall det där långa sms'et. Försökte hålla det kort utan att försöka förklara. Han krävde ingen förklaring, & jag gav ingen. Alla är välkomna att lyssna till det han tror sig veta, det han tror sig ha förstått. Jag har förklarat färdigt, nu låtsas jag inte om det något mer. Det kommer att göra förbannat ont, men jag kommer inte att visa mig ute för någon att se det.

..& hur ont det än gjorde att be dig att aldrig höra av dig igen - det är det bästa för dig.


Dag nummer 4

Jag vaknade med en dröm hängandes som en dimma över mig. En varm känsla i hela mig & minnet att J's leende i ögonvrån. Som om ingenting hade hänt. Naken hud som smälter samman. En dröm, så långt ifrån verkligheten.

Dag 4 ska genomlidas. Alva & jag ska snart knata iväg för att städa tåg. Sen knatar vi vidare hem. Det hem som numera känns tomt & utan mening. Men bara för en kort stund, innan vi sedan knatar neröver igen. En obeskrivlig smärta i nedre delen av magen. Som en sammandragning som vägrar släppa.

Note to all..

Till dom som tycker att det är kul att jag & J separerat efter nästan två år - Happy to make you happy.

Till dom jag ännu inte klarat av att av att ens ringa till - Jag klarar ungefär ett samtal om dagen.

Till J - Jag hade kunnat skriva i en evighet, men du vill inte lyssna. Jag kastade bort hela min värld, allt du gav mig. Allt du lovat & allt jag önskat.

Till Alva - Mitt lilla yrväder. Du är allt. Utan dig så finns jag inte.

19 januari 2o11


Det är fult att bryta löften..

.. så därför Fröken K, därför kommer bilderna på ökenrävarna! Helt fantastiska, men jag tror faktiskt inte att jag hade valt att ha någon om dom blir lagliga i Sverige. Sök på Fennec Fox på youtube.com så förstår ni nog varför. Mihi.




Nummer trettiofyra


En avtagande känsla..

Idag känns det lite lättare än igår. Idag har jag faktiskt kunnat njuta av dagen. Jag vaknade, rätt så utvilad, & rätt så pepp. Jag fick i mig frukost, hoppade ner i badet, klädde på mig & kilade till jobbet. Efter jobbet lekte jag med Alvis hemma hos Sebastian innan vi tog en kort promenad till Kina & kvällens personalfest/julfest/nyårsfest. Det blev en mysig kväll med nära vänner & en hel del småttingar, massa god mat & en del presenter. Nu avslutar jag dagen med att kila till jobbet för ett kort arbetspass.

Imorgon ska jag & Alva mysa hela dagen. Det kommer bli awesome ♥

Nummer trettiotre


Det där med att känna igen sig själv

Det har gått sju, snart åtta år sedan allt började. Sen den tidpunkt i livet då allt smulades sönder framför våra ögon. Bit för bit, en i taget gick vi sönder. Föll till marken & envisades med att fortsätta framåt. Det var ingen jävla barnlek.. men ändå så tror jag gång på gång att jag kan hantera det.

Snart 60 timmar har gått sedan jag rökte min sista cigarett, & helt plötsligt så slår det mig varför det är så svårt. Varför jag älskar att röka, & varör jag forsätter med det genom vått & torrt. Jag började när livet smulades till småbitar. Jag njöt av varje cigarett & kände hur en liten del av mig kunde slappna av. Tårar torkade, hyperventilerandet avtog. Så idag kommer alla känslor tillbaka. Utan mediciner som dämpar så rinner tårarna precis som om jag aldrig kommit ifrån allt det där. Precis som om jag stod & stampade på samma plats som för en massa år sedan. Det skulle kunna vara sommaren 2oo8, vintern 2oo6 eller nian - all over again. Jag vet att det är tillfälligt, att jag är instabil just idag av det enkla anledning som stavas - nikotin.

48 timmar

Snart har jag klarat mig 48 timmar utan nikotin. Jag är stolt över mig själv, men känner mig rastlös hela tiden. Det känns även som om tiden går ovanligt sakta. Imorgon är det dag tre, men efter att ha klarat av att jobba idag utan några större problem, så känns det rätt lovande. Imorgon ska jag nog dessutom försöka roa mig med att småplocka lite här hemma. Men först, en massa timmars sömn bara för att jag kan! Efter att jag läst ut boken förståss. Viktigt, viktigt.

Natti natti mina Sockervaddsmuffins ♥

Fredag


Linne - Tryckt av Joachim Tsang, design by Kinne - Leggins - Primark - Armband - Löwendahl


On the edge of frustration


Iiihh, nu börjar det bli liite smått frustrerande. Försökt med thé, mer thé & potatisgratäng. Till råga på allt så anfaller en halsbränna. Jag? Halsbränna? Bara för att antar jag.. Bara för att det fortfarande kan bli lite värre. Tyck synd om mig. Tack.


Fröken Corona


Nummer trettiotvå


London Chicks ♥


Dag ett. Fröken K var tröttis på tåget eftersom vi bara hunnit sova tre timmar den natten. Jag fick sova lite på flyget i alla fall.

Vi skrattade så mycket att alla måste ha trott att det var något fel på oss.

Vi tillbringade många timmar på flygplatsen i München & hittade en awesome bänk. Mihi.

Det var liksom ute, fast inne..

Det var kallt, kallt, kallt..

Vi spenderade några timmar på en pub & Isa & Fröken K delade en öl & alla tre delade en fantastisk potatissoppa. Våra bordsgrannar betalade vår nota & trodde att vi var fattiga som inte hade råd med mer än så..

Kelley & den fantastiska soppan. I bakgrunden ser ni vår bordsgranne som fixade vår nota. Någon gång ska jag också bjuda några random personer på mat.

Tio timmar på Münchens flygplats när allt är stängt resulterar i en del posande.

En hel del faktiskt.

Kelley laddade för att åka superfort på vagnen med packning, men det hela fungerade inte så bra & resulterade egentligen i att hon åkte ca två meter & gjorde lite halkass cigarett-reklam. Söto.

London. Framme at Mark's place. Gruppbild var tydligen ett måste enligt Isa.

Men hon förstod nog inte egentligen vad hon gjorde med självutlösaren, då det alltid blev fler än ett kort. & jag, jag vet nog helt enkelt inte vad gör som ser ut som en liten råtta..

Vi fick en 'guidad tour' av Mark. Han låtsades veta en del, men oftast visste han inte så mycket ^ Trafalgar Square var anhalt nummer ett.

Sen posade vi lite mer under tiden som Mark köpte sin dagliga kaffe på 'Nero's.

'I'm your biggest fan, I follow you until you love me..'

Guiden med kartan över London & Isa med det viktiga kaffet.

Next stop. Piccadilly Circus.


Inte så intressant faktiskt. Men nu kan jag iaf säga 'been there, done that'.. eller något i den stilen.

Läsa, läsa, läsa karta.

Så vi knatade vidare mot Green Park.

Vi såg 'tittskåp' utöver det vanliga i skyltfönstren på vägen till parken.

Vi gick under denna som ingen visste namnet på.

Det var Vinterfestival i hela Green Park. En tysk sådan.

Det var mysigt ♥ Kelley ville åka karusell, & det ville Jessica också.


Gigantiskt rutchkana!

Sötaste Pipp ♥ i Brighton.

Kelley blev kär, inte helt oväntat.

Bus på högsta nivå.

Nyårsafton & vi var hoodie-töser.

Vi posade som vanligt.

Men vi hade kul, som alltid!

Bästaste ♥

Speak to me.

Fröken K.

Dom finaste töserna i världen. Tack för en awesome resa. Vi får ta & åka någon annanstans i några år. Men då med mindre stress, & forhoppningsvis inte lite tidsoptimistiska. Jag älskar er ♥


Imorgon ska jag se mig själv i spegeln utan att rynka på näsan - hoppas jag

Efter att ha jobbat mer än en vecka i sträck så är det såå skönt att veta att det bara är ett arbetspass kvar. Sedan förra onsdagen så har jag jobbat 16 arbetspass. Dessutom så har jag offrat lite fridtid på att städa på vårat kontor & i våran tvättstuga idag. Så jag får faktiskt se ut som skit vid det här laget..

Nu på kvällen har jag & Hunn bosatt oss i soffan. Först kladdade vi med grillade revbenspjäll & potatisgratäng till 'Preditors'. Sen skulle han envisas med att tvinga i mig Coca Cola & Pringels också. Mihi. Jag kommer ju ändå snart att vara en riktig tjockis, så jag kan lika gärna addera några kilon på vägen dit.

Nej sötkex, ett bad väntar innan jobbet.. Pussituss.

Lycklig mitt i veckan


Jag kanske inte ens behöver försöka förklara hur lycklig jag var när jag kilade in på affären idag & plockade på mig 4 semlor? Awesomeness ♥


Lights out.. almost

Åååh, hem ljuva hem. Ska inom två minuter krypa ner under mitt duntäcke i min helt fantastiskt sköna säng & läsa några sidor i min bok. Troligtvis så ligger både Hunn & Alva & snarkar för fullt, men det gör ingenting. Idag tror jag att jag hade kunnat somna till en jordbävning. God natt kex & småkakor ♥

Eternal Sunshine




Jag gör som Mamma & posar i webbcam. Fast bättre.


Nummer trettioett


19.53

Äntligen börjar klockan närma sig åtta & läggdags för lilla Räkan. Hon har ställt till med kaos här hemma nu på kvällen. Klockan halv sex vaknade hon idag. Halv sex! Räkan brukar vanligtvis sova tills klockan passerat åtta, men inte idag. Idag har hon hållit igång som en virvelvind, & jag är rätt sliten måste jag erkänna. Imorgon är det jobb igen & tre dagar framåt, innan en veckas ledighet..


Nu tänker jag halvdö i soffan, vara lite småirriterad på att det inte fanns några semlor till mig & kika på 'Chuck'. 


Det där med söta små pälsbollar

Jag & Jim har suttit & kikat på Blocket.se på alla omplaceringar av katter & hundar som ligger ute. Sen blev det självklart en hel del kikande på kattungar & hundvalpar. Jag är hopplös på den fronten. Jag vill ha en större lägenhet nu så att jag kan ta en kull på Corona när hon fyllt ett. Egentligen så skulle jag vilja ha min egen Ragdoll-hane, men det hade varit kul med en annan ras också..


En Somali. Helt fantastiskt fin ju! eller..

..en Bengal. Titta bara! Som en liten mini leopard/ozelot ♥


Nummer trettio


Dagen efter


Konsten att uppskatta vardagen


Ni gjorde sex dagar av mitt liv till en helt underbart äventyr, men just idag njuter jag av vardagen.
Jag älskar er.


Underbara Fröken K


Igår åkte vi pulka på Sollerön. Det var jobbigt att pulsa i den höga snön, att försöka skapa ett underlag som fungerade att komma någonvart på. Efter ett tag gick det mycket fortare & Alva var som vanligt en riktig tok. Fröken K var överlycklig & Alva utnyttjade det till fullo. 'Åk med mig Kelley! Åk med mig!' När Alva blev kall & vi blev trötta på att ta oss uppför backen - släpandes på henne - åkte vi hem till familjen Svensson & blev bjudna på paj.

 På eftermiddagen så var jag uppe på Wärldshuset i Grönklitt igen & på kvällen så ställde Fröken K upp på lite barnpassning så pass att Hunn kunde komma & hämta mig nere i Orsa. Dubbelt betalt kändes ju absolut inte helt fel. Så nu ska jag jobba lite tåg snart & imorgon ska jag upp på Wärldshuset igen. Klirr, klirr ♥ Nere vid tåget så ska jag vinka av Kelley också, för idag åker hon ner mot Göteborg igen. Usch vad trist. Vi får helt enkelt återgå till telefondating..


Fröken Bortskämd

När jag kom hem i söndags så brann det ljus överallt. Det var städat & fint som alltid när Prinsen haft lite tid hemma själv. På bordet stod en underbar bukett med stora vita rosor & annat fint. Jag är så bortskämd, ack så bortskämd ♥



11.50

Precis varit på det där efterlängtade ultraljudet. & gissa vad? Med min vanliga tur så fick jag en kärring - nej, jag tänker inte vara snäll - som för längesedan tröttnat på sitt jobb. Jag fick hon som tittar lite uppgivet snett & skulle välja att kalla oss ungdomar i samtal med andra 'mer vuxna'. Jag kände det på en gång. Det känns som om jag alltid råkar ut för dom personerna. Genomsyrade av sin egen åldersnoja & för dåliga på skådespeleri för att ens kunna låtsas vara trevliga.

Så, resultatet av detta.. Tre bilder, ingen svar på om det är en flicka eller pojke, beräknad födsel på Systers födelsedag den 7.e juni & en inte längre så pepp Jess. Usch, jag som ska servera idag & springa runt & le i 6 timmar. Men jag är i alla fall bra på att låtsas.

London Baby, and Baby in London


Det kommer att komma bilder. Det tar tid bara - som vanligt. Ni får titta på den här så länge. Min vackra Prinsessa på Nyårsafton.


Dagen innan tjuvkik nummer 2

Det är rätt skönt att vakna på morgonen & magen inte putar rätt ut, eller - som det känns ibland - åt alla möjliga håll. Tänkte att jag skulle njuta lite av att känna mig så är fit for fight till allting kommit tillbaka lagom tills ikväll. Men ikväll är jag ledig & rätt utvilad ändå efter London, så det är lika bra att tvinga ut familjen i pulkabacken vid tre när det inte är minus 20. Har vi tur så kommer Kelley ner också, hade verkligen velat se henne åka med Alva. Mihi.

Men ja.. Här får ni första bilden då, för det kändes som om det kanske var på tiden. Vecka 18+0




RSS 2.0