When you look back now

Fastnade i en helt annan värld ikväll. Mina egna ord. Främmande & nya på samma gång. Så mycket känslor som kommer tillbaka för att bara försvinna några sekunder senare. Vad har jag gjort de senaste fyra-fem åren? Har jag tagit mig någonstans, eller står jag bara & trampar på samma ställe? Jag är så rädd att historien bara återupprepar sig. Att jag går i cirklar & snubblar över mig själv.

Mattias säger att jag lever i det förflutna. Att allting alltid måste röra vid det som varit. Jämföras. För mig så känns det så självklart. Varför skulle jag inte jämföra med det jag har i mitt förflutna? & varför skulle jag inte jämföra? Jag vet ju vad jag vill ha & inte ha. Jag vet vad jag haft & vad jag har. Jag vet hur jag var & hur jag är nu. Självklart jämför jag, hur ska jag annars göra?

Idag känns det bättre än vad det gjorde för 5 år sedan. Det känns bättre än vad det gjorde för 2,5 år sedan. För 1,5 år sedan. & för drygt ett halvår sedan då jag blev kär i Mattias trots att jag ville vara med Jim.

Jag har alltid följt mitt hjärta. Förnuftet har aldrig haft en chans. Jag har alltid kämpat för det jag vill ha. Men oftast känns det som att ingen någonsin har kämpat för mig.

Till det yttre har jag knappt förändrats. Samma Jessica. Samma hårfärg, samma frisyr. Samma typ av kläder & samma storlek. Men på insidan så vill jag få tro att någonting förändrats. & om inte, så hoppas jag nästa svacka dröjer länge än.


As time flies by

Mini fyllde 2 år den 12.e, så idag blev det paket & tårta här hemma. Underbara älsklingar, ni förstår inte hur mycket ni betyder för mig <3


But if you close your eyes, does it almost feel like nothing changed at all?

Jag försöker komma ikapp med ekonomin genom att jobba så mycket som möjligt. Jag försöker ha tid över för min pojkvän som jag bara ser sena kvällar & nätter. Jag försöker visa kärlek genom presenter & småsaker. Jag försöker hinna med alla jag uppskattar & bryr mig om, trots mitt egna röriga schema. Just nu vill jag kräkas på mig själv & mina krav. Mina knäppa prioriteringar som gör mig ännu mer knäpp. Så idag tog jag mitt pick & pack från Mattias & drog in till Mora. Köpte presenter till Mini för 2000 på en halvtimme & åkte vidare hem. Hemma så gick jag lös på balkongen. Päls överallt, skräp som inte fyller någon funktion. Sen gick jag vidare på min Walk-in-closet, slängde massor som bara stått där inne. & så fick jag träffa Alva en stund. Gud vad jag saknar mina små cheyer. Jag känner mig så tom utan dom. När dom kommer hem på söndag har dom varit borta i en & en halv vecka. Jag har aldrig varit ifrån någon av dom så länge förr. Men från & med söndag så ska vi köra varannan vecka. Jag önskar att det inte var så. Att jag kunde få ha någon av dom hemma jämt, men det fungerar ju knappast när jag jobbar kväll & i princip är ensamstående mamma..

Nu är jag iaf tillbaka i Orsa, men operation storstädning igångsatt hemma. Jag får fortsätta imorgon, & säkert på lördag också. Yay. Men så ät det när katterna & hunden byter päls. Bara att acceptera.

Jag är inte så negativ som jag låter. Jag är bara inte fullt så positiv just idag.

Puss, god natt.


A night alone

Mattias är i Stockholm. Jag har jobbat varje dag utom en i två veckors tid. Yolka fick 4 kattungar på min 25års-dag. Jag försöker hinna med att hålla i ordning hemma & samtidigt unna mig att bara vara när jag väl kan. Ja, det är som vanligt kan jag väl säga egentligen. Så som jag trivs med att ha det. Så som jag brukar ha det. Just nu är jag så nöjd med det mesta. Jag önskar kanske att jag hade lite mer tid med barnen, men å andra sidan har jag ju varit hemma med dom hela hösten så jag kan i alla fall jobba skiten ur mig denna sommar för att komma ikapp ekonomiskt efter vårens inte fullt så överflödiga månader.

Någon kväll nu när jag är ledig tänkte jag att jag ska rita färdigt min bild som jag håller å med också. Kan ni gissa vem det är?
 


RSS 2.0