23.25

 

Isa tittade förbi en sväng idag.
Det gjorde min dag.
& döttrarnas.


Like a lifetime ago. Like yesterday.

 
♥♥♥

00.03

Jag har en så jävla djup svacka just nu. Jag har liksom tröttnat på mig själv. Jag har tröttnat på att aldrig åstadkomma något, att stå stilla & trampa på samma plats, att plötsligt ramla femton steg bakåt. Mina drömmar förblir drömmar medan andra grusas. Jag har så klart bara mig själv att skylla, för att jag kräver för mycket. Hoppas på för mycket. Jag har ingen jag förklarar mina känslor för. Jag har liksom gjort det till vardag att bara skrapa på ytan. Säga det som behövs sägas, men inte mer. Det är så jag vill ha det nu, jag vill inte behöva bryta ihop gång på gång. Vara sårbar. Många lyckas så bra med att såra mig ändå.

Jag vet inte vad som kommer nu. Jag vet inte vad som kommer imorgon eller nästa vecka. Jag hatar den här våren redan innan den börjat. Pessimistisk realist?

21.07

 
Jag har ställt till det för mig så in i helvete. Jag känner mig sällan dum, men nu är det så. På 2 år har jag inte en enda gång uppdaterat min SGI hos Försäkringskassan.. Så nu.. Får jag inga pengar. This sucks. Med tanke på att jag inte börjar jobba förrens i juni så är jag så jävla fucked. Kul 25års-kalas jag kommer att få. Kul 2års-kalas Mini kommer att få. Kul vår.
 
Nu ska jag sluta gnälla..

United we stand, if you hold my hand

 
Jag älskar personerna i mitt liv just nu.
Jag släpper ingen av dom.
Try to make me.
Round two.

FML

FML! I guess that's what you did?
 

Jag hatar lögner. Jag hatar ord mot ord.
Jag hatar att ha noll kontroll över situationen & stå likgiltig.
Jag hatar när likgiltigheten ger vika för tårar & tvivel.
Is this what Karma gives me? Please take it back.
Jag försöker att vara rättvis. Jag försöker att inte såra.
& vad får jag tillbaka? Jag blir sårad, gång på gång.
Jag kan omöjligt ha så höga krav på allt & alla att jag får skylla mig själv?
Varje minut känns som en evighet. Glöm inte att andas.
Tusen tankar skapar mer tvivel & osäkerhet. 
Inga ord har längre någon betydelse. Glöm inte att andas.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen med all besvikelse.
A N D A S

Last weekend i Stockholm

Mitt livs bästa helg hittills. Med mina favoritpersoner <3

 

Jag & Kimberly hade en frukost-date på lördagsmorgonen. Supermysigt.

Jag borde kidnappa henne & tvinga henne äta frukost med mig varje dag.

Förutsatt att hon lagar den.

Allt kaffedrickande smittade av sig till slut..

Min favoritchey på 'Chopsticks'..

Jag var rastlös på hotellrummet.

Vi hamnade i hotellbaren både fredag & lördag. Supermysigt!

Isa agerade mästerfotograf ^

Det blev rätt så oseriöst klockan 05,

efter att ha dansat i timtal på Fasching & sen käkat på Max.

Men tusen tack Isa med enturage för den bästa kvällen på såå länge.

Det blir fler gånger!


Vårmys & play date

Var på play date & våffel-lunch hos familjen Larsson/Lindkvist idag. Mysigt att få titta på när barnen leker efter att ha saknat varandra så. Jag & Sarah drack kaffe & thé & hade lite catch up. Sedan följde vi med barnen ut i vårsolen en vända..

Sen var det äntligen dags för första löprundan i år. Sjukt jobbigt, men ändå ett personligt rekord på den rundan. Så det verkar ju rätt lovande ändå. Nu ska jag försöka få döttrarna att somna i tid ikväll. Så kanske jag hinner göra 10 kg kattmat om jag har tur.. Mindre kul lördagsnatt.

 


It's where my demons hide

& så är jag där igen. Med gråten som en klump i halsen. Tvingar mig ut i kylan. Röker en cigarett i mörkret. Känner hur tårarna som nästan rullat över kanten liksom fryser till små kristaller innan dom hinner fly.

Jag hatar att känna så här. Jag vill bara ruska om mig själv. Ge mig själv en smäll på käften för att komma i rätt balans. Jag har själv satt mig i den här situationen. Jag har valt att lämna min trygga vardag bakom mig för något så ovisst & samtidigt så självklart. & ändå är jag här nu.. Jag försöker att inte gå vilse i mig själv nu när jag helt plötsligt inte träffar mina döttrar varje dag. & dessa dagar känns det som om jag glömmer att andas, & istället försöker jag stänga av all den där saknaden & känslan av otillräcklighet genom att fokusera på Mattias. & det känns så otroligt skönt att bara släppa allting för några timmar. Men det är just det. Några timmar. Sen sköljer dom över mig igen. Alla måsten. Alla mina egna krav & tusen krossade drömmar som måste ersättas av nya.
 
& det är här problemet kommer in. Jessica. Jag vet - nästan - precis hur jag själv fungerar. Men. Jag har så svårt att förklara för nya personer. & det är ju just det han är, Mattias. Ny. & nu måste jag försöka få honom att förstå mig. Lära honom hantera mig & mina ups & downs. Han gör det ändå rätt bra. Vi klarade en hel helg i Stockholm utan panikångest & tårar. Men det finns så många olika sidor av mig som han fortfarande i sett. Som nu. Då jag varje sekund får anstränga mig för att inte börja gråta. När jag inte riktigt kan förklara den blandade känslan av likgitighet & hopplöshet.
 
'Kom & krama mig tills det går över?' När går det över?
'Strunta i att du är allergisk & sov med mig? Jag känner mig så liten.' Pfft..
 
När du hela dagarna försöker att hålla ihop dig själv & andra. Hur ska du då klara av att vara svag? När är det rätt tillfälle att vara svag? & när tårarna kommer.. när tar dom slut?
 

Stubborn L-O-V-E

Head up, love
Head up, love
Head up, love
Head up, love

 


Take a look. Hesetate. Take a picture you could never recreate..

Det känns som att tiden står stilla. Det har gått 6 veckor sedan som jag valde att lämna de senaste 4 åren bakom mig. Inte en enda sekund har jag ångrat mig. Visst har jag saknat strukturen & enkelheten som var så självklar för inte alls längesedan, men det är lätt att glömma någon som är känslokall, allmänt otrevlig & anklagande. Konversationer undviks medvetet & ögonen blixtrar när dom möter mina..

Men jag skapar sakta nya rutiner. Halkar in i det som varit kortare perioder innan. Försöker hinna med att andas när jag är hemma, & försöker att inte få panik när jag är hos Mattias. Jag behöver tydligen lära mig att slappna av. Bara vara. Men jag vill inte. Jag vill som vanligt göra tusen saker samtidigt. & när tiden står nästan stilla så hinner jag ju med så mycket. Mina cheyer kommer hem idag & jag ska hinna städa av allting innan tänkte jag. Så jag kan mysa i soffan med dom utan att bli distraherad. Jag har fortfarande så svårt att känna mig komplett när dom inte är nära.. Det saknas en del av mig, ingen liten del. Men ikväll ska jag bara vara Mamma.


Take it of, take it in

 

Jag är så kär i dig Mattias Hellberg <3


10.33

 
Fullspäckad dag i vanlig ordning. Det ska städas, lagas mat, lämnas barn & hund, hämta Lillebror, mata Indi femtioelva gånger, tvättas, packas.. Ja, en helt vanlig dag egentligen. Så nu skruvar vi upp musiken & ser till att få allting gjort. Alva & Mini leker för fullt i vardagsrummet & Mini är fortfarande sitt busiga lyckliga jag. Jag ska försöka mig på att installera lite program på min dator också. Det gick mindre bra igår. Jag gav upp nästan direkt. Ubuntu & jag är inte bästa vänner än.. Men det kommer.
 
Sidenote to self - Om du ska betala en räkning på 3,5 tusen. Se till att du betalar till rätt betalningsmottagare..

That's how it is, that's how it goes

Idag kom både Alva & Mini hem. Jag & Alva hann med hennes dansträning, ett besök på hennes pappas jobb & lite middag innan Mini kom hem. Då blev det lite lego innan bad & mystid i soffan. Jag har en så otroligt skön känsla inimbords idag. Jag har inte städat någonting, eftersom jag städat som en idiot tidigare dagar & det inte ens behövdes nu, & det känns som att tiden bara försvinner iväg medan jag stirrar framför mig. & för första gången på - jag minns inte ens senaste gången - evigheter så får jag inte panik eller ångest över det. En enda kväll så tillåter jag mig själv att bara släppa allting. Inga krav på mig själv. Okej, jag lekte lite elektriker tidigare under kvällen & lagade min datakabel, men that's it. Så nu kan jag äntligen både blogga & fixa med hemsidan igen. Awesomeness.
 
Förutom det faktum att Indi opererades idag för andra gången på 2 månader så känns allting rätt så fantastiskt. Den senaste veckan har Mini varit tillbaka till sitt fantastiska underbara jag igen. Jag har så fantastiska personer runt mig just nu, & jag planerar sånt som jag blir lycklig av. En resa till Uppsala & Systeryster. En till Västerås & saknade cheyer. Funderar på att kanske börja plugga lite också. Jag känner att jag måste få utvecklas i mig själv lite. Vidga mina vyer.. Men först. Stockholm i helgen med Mattias, Kimberly, Erik & 2 till. Där nere ska Mattias tydligen skämma bort mig ordentligt. Vi ska bo på hotell, äta god mat, shoppa & gå ut. & så ska jag träffa Isa. Äntligen. Jag har redan nästan-dragit-mig-ur en gång, & mentalt flera gånger, men för en gångs skull ska jag låta någon skämma bort mig. Den här helgen kommer att bli awesome. Den kan inte bli något annat med tanke på vilka jag får spendera den med. ♥ ♥ ♥
 
 

When everything falls in place

Åkte iväg till Falu Djursjukhus med Indi igår. Idag blev han opererad för andra gången. Jag känner mig så maktlös. Men trots en jobbig dag igår så hade jag mina två älsklingar Mattias & Kimberly med mig som gjorde att jag trots allt kunde skratta nästan hela dagen. En nervös Jessica som körde mot enkelriktat i Falun & 2 bakis-älsklingar som finns där no matter what. Jag älskar er <3

 


The three of us

Igår byggde jag & cheyerna en byrå. Skruvarna hamnade lite överallt, Alva läste instruktioner & Mini befann sig mesta tiden inuti byrån. Det blev lite fel & tog säkert 5 gånger så lång tid, men det var det värt. Dom tyckte att det var jättekul & när vi till slut hade krupit ner i soffan så somnade båda älsklingarna strax före 9. Mamman däremot kollade på Matrix & städade fram till klockan 03 innan hon gav upp. Men det är snart lika mycket päls överallt igen. Nackdelen med våren hemma hos oss. Dammsugning helst 2 gånger varje dag. & nu blir det ju extra viktigt eftersom Mattias är allergisk. Men men, det är ju bara så det är..

Nu är Alva på kalas hos sin bästis Ines. Mamma & Mini fick inte vara kvar, för nu var hon minsann stor nog att vara där själv. Sötfia. Klart att hon ska få vara på kalas ifred utan Mamma & lillasyster. Så jag åkte hem med en sovande Mini & fortsatte städa lite. På så sätt kanske jag faktiskt får lite sömn inatt. Hoppas går ju?

 


Fröken Svår strikes again

Ibland undrar jag om jag verkligen är så komplicerad. Varför jag måste förklara mig hela tiden för att andra ska förstå. Ibland skulle jag också bara vilja kunna rycka på axlarna & säga 'det är bara så det är'. Men det går inte. Nej. Jag ska analysera sönder saker. Låta mig själv fastna i funderingar & annat onödigt. Istället för att bara koppla bort, titta åt ett annat håll. Kanske rent av blunda en stund.


Den lilla stora

Jag älskar att du vill vara så stor. Att du vill veta allt & hjälpa till med allt. Jag önskar bara ibland att du inte automatiskt visste hur ledsen jag är. Att du bara kunde få vara liten & naiv. Min älskade stora lilla Alva, vad vore jag utan dig när jag inte ens kan trösta Mini? Jag älskar er båda så mycket, jag vill ge er hela världen på ett silverfat.

 


Trying so hard to ease your pain

Mini har det jobbigt just nu. Såklart. Men det märks otroligt tydligt. Hon visar det med ilska. Sätter sig på tvären. Skriker rätt ut, gråter, sparkas & slåss. Jag försöker trösta henne, men hon har aldrig varit den som vill bli tröstad. Aldrig varit den som vill mysa när hon är ledsen. Så jag försöker prata med henne istället. Det fungerar ibland, men bara ibland. & så har vi Alva, som inte vet varken ut eller in när Mini är som hon är. Som vill hjälpa Mini hela tiden men bara puttas bort. Som ser när hennes Mamma blir uppgiven efter att ha försökt trösta & underlätta för Mini. Jag saknar att vara 2 vuxna här hemma. Att ha någon som stöd, att kunna diskutera med när det blir lite mycket. Som nu.

Nu ligger Mini på golvet & skriker. Jag har redan försökt trösta henne flera gånger, men hon blir bara ännu värre då. Kastar nappar, sparkar i väggen, slåss & kastar sig undan. Just nu känner jag mig så tom, så hjälplös. Ingenting hjälper & allting förvärrar. Min älskade lilla Mini, Mammas lilla bus.

 


If I could give you the stars..


A night out with my Sweeties

Igår var en helt fantastisk dag. Först så fick jag vakna bredvid världens bästa & slippa ha bråttom till något. På eftermiddagen åkte vi hem till mig, drack champagne, gjorde oss i ordning, lyssnade på lite musik & åt god mat. Efter det så åkte vi ner till Kimberly & Louise på Ljungbergs. Träffade massor med personer som jag inte träffat på evigheter, shottade Hallonlaks med Kimberly som aldrig förr & dansade asset av mig med Louise.

Efterfesten fixade Skog ännu en gång & den tog slut klockan 06. En helt galen kväll med lap dances, konstiga uttalanden, glasbitar i fossingarna, egoboosts & massor med house. Kan bara inte låta bli att vara skadeglad nu när alla andra är bakfulla. Yay for not having to be sick!

 


Miss Butcher

I torsdags gjorde jag 10 kg kattmat med lite hjälp av Lillebror. Jag kan ju inte påstå att jag älskar att stycka grishjärtan & lammlever, men jag får bita ihop & göra det ändå. Missarna måste ju ha mat, right?

 


18.32

Äntligen är dom hemma igen! Så nu får jag sakna Mattias istället. Känns så orättvist att aldrig få känna mig komplett. Att alltid få lov att sakna någon.

 


Where Her heart is

Idag åkte båda mina prinsessor till sina pappor. Själv ska jag städa - i vanlig ordning - så att Mattias kan vistas hemma hos mig imorgon kväll. Då ska vi äta god mat & dricka champagne. Sen ska vi gå ut med några från hotellet en sväng så Fröken Tsang får dansa lite. Det kommer att bli awesome!

Ikväll ska jag komma ikapp med mina serier & bara få vara nykär. Försöka koppla bort uppgivenheten som bestämt sig för att infinna sig var & varannan minut. Tänk att 3 veckor kan få mig att ifrågasätta 4 år av mitt liv. Kanske är det vad han vill att jag ska göra, för plötsligt är allt som jag trodde jag visste inte sant. It's sad, but It's a fact.

 



RSS 2.0