Mini är sjuk idag. Hon ligger på soffan & kikar på tv mellan korta sovpauser. Hon har hög feber & jag ser hur hon kämpar mot gråten. Trots det mumlar hon 'God natt Mamma, älskar dig'.. För 2 veckor sedan skulle Jim stått bredvid mig. Vi skulle ha tittat på henne tillsammans, kanske viskat till varandra att hon är underbar. De flesta stunderna går bara förbi. Mitt val, mina känslor. Men ikväll är en sån kväll som jag saknar den där känslan. När allt är självklart & enkelt. Att kunna vakna bredvid någon som känner dig bättre än du känner dig själv. Jag känner mig nästan gråtfärdig när jag packar hans grejer. När jag tittar på Mini & hon gör samma miner som sin pappa. Ikväll är inte kul alls.