Picture our days




This is my kingdom

Nu har jag varit arbetslös i en månad. Eller som jag väljer att se det, haft semester i en månad. Jag har hunnit med att vårstäda hela lägenheten, mysa extra med barnen, katterna & vänner. Men som alltid när jag inte jobbar så blev jag supersjuk. 2 hela veckor. Så typiskt. Men det har varit produktiva & kreativa veckor trots allt. Får ju verkligen passa på nu att få ut så mycket som möjligt av tiden fram tills juni. För i juni & tre månader framåt så blir det bara jobba, äta, sova.. Men det ska bli så otroligt spännande & utvecklande!
 
Jag har lite blandade känslor för hösten. Jag vet att det kommer att bli skönt att slippa åka en timme till jobbet varje dag, men jag vet inte vad jag ska göra istället. Jag hoppas att vi hittar en resa som passar oss så att vi kan få komma iväg lite & se något nytt. Känns som att det var evigheter sedan, fast att vi var till Paris i höstas. Det finns så mycket jag önskar att jag kunde göra, hinna med, skapa & uppleva. Som vanligt räcker inte tiden till & saker tar tid. Men jag försöker att inte vara alltför självkritisk. Ofta så är det Mattias som får berätta den trista sanningen för mig när jag bryter ihop under pressen som jag själv skapat. & då blir det så tydligt, precis i den stunden. Jag är resultatet av min uppväxt, min omgivning & arv. Ibland använder jag uttryck jag önskar att jag glömt. Ibland säger jag samma saker som jag en gång hatat. Jag försöker rätta till min egen barndom genom mina barn. Vilken jävla kliché. & framför allt, så försöker jag ge det livet som aldrig gavs till mig & mina syskon. Mina barn ska få ha veckopengar, dansträningar, uppvisningar där föräldrarna kommer, luciatåg där dom inte är de enda utan närvarande föräldrar. Mina barn ska få åka på semester utomlands mer än en gång, shoppa & faktiskt få välja sina kläder själva ibland, åka på äventyrsbad, leka lekar som jag själv helt plötsligt tycker verkar farliga därför att jag någonstans glömt att jag själv klarat av samma sak. Jag tänker aldrig i hela mitt liv ge upp. För mina barn ska aldrig någonsin behöva känna sig oönskade.
 
 
 
 
 

Inspiration - Imperfektion

 
Den sista tiden har inspirationen flödat. Jag känner att jag äntligen får göra något med all kreativitet som jag tidigare inte haft tid att ge utlopp för. Jag har tusen projekt i huvudet, & hinner samtidigt städa & komma ikapp hemma.Jag har fått lite beställningar på bilder & tavlor & har även kommit i gång med lite annat pyssel. Bland annat den lilla fågelburen & olika sorters pappersrosor. När min yngsta Lillasyster var här igår så pysslade vi i nästan 10 timmar [!] & det var så kul att få göra det tillsammans med någon. Imorgon kommer barnen hem & då kan jag ju pyssla med dom. Mattias, han passar på att spela Diablo när jag har mina kreativa timmar så han kan jag ju inte räkna..
 
 

Last few weeks










Fact




Picture our days










A box of colors



Idag har jag & de små damerna tjej-dag. Jag hade fått nya nagellack från O.P.I & Ciate som vi fick lov att prova. Blev dock besvikna då foil fix-limmet var helt torkat. Men vi lyckades anyways.

Vi har stängt in oss i sovrummet hela dagen. Det är 16 grader i övriga lägenheten, så det känns inte speciellt lockande att vara där ute & frysa. Ikväll har jag lovat mig själv att rita.. men vi får väl se hur det blir med den saken. Skulle knappast förvåna mig om Halo får sina kattungar idag. & då blir det fullt upp igen.

Always there to hold Her hand

Förra söndagen så bestämde jag mig för att äntligen få njuta av lite fritid. Äntligen skulle jag ge mig själv möjligheten att komma ikapp. Men redan på söndagen så valde jag att boka upp mig på att jobba varje helg som jag är barnfri. För jag vet hur fort jag blir rastlös. Jag vet hur fort jag önskar att jag aldrig blivit ledig. På måndagen bestämde vi oss för att sluta röka, igen. Vi låg i sängen i 2 & en halv dag. Tryckte i oss godis, chips, läsk.. you name it. På onsdagen och så tränade vi istället. Lite för hårt, men det var det värt.

Torsdag, fredag & lördag jobbade jag. & det visade sig bli sista gången. Istället blickar vi framåt. Söker nya möjligheter & försöker ännu en gång att få komma ikapp.






När allt rycks ifrån dig. Men bara nästan.

Jag får ett sms tidigt. Tias har svimmat av på allergikliniken i Falun. Kollapsat i allergichock. Men han är lugn, som alltid när någonting händer. & jag är tvärtom. Känner hur jag tappar allt. Sjunker ihop i hopplös hjälplöshet. Går under av oro. & sen inser jag att jag slutat andas. Som om jag väntar på nästa katastrof. I försvarsposition. & så försöker jag få dagen att gå ihop. 1,5 timmar då jag lyckas hämta barnen på dagis, gå med hunden, mocka kattlådor, bekräfta en heldag på Arken Zoo nästa lördag & gå på arbetsintervju. Kaos i hela mig. Alla mina tankar på Tias. Helt borta. Så jag ringde min allra bästa. André. & han fick sitta barnvakt åt min pojkvän. Pojkvänsvakt. Nu har jag varit hemma i en timme. Han sover på soffan. Märker inte ens att jag sitter bredvid honom. Jag stjäl av hans kroppsvärme. Känner mig ensam för att han inte frågar mig om min dag. Diskuterar varje liten detalj med intresse. Jag saknar honom trots att jag lutar mig mot honom. Jag är så bortskämd. Så bortskämd med all den här kärleken i den här lägenheten. Mini som lyckligt, sömnigt ler tillbaka mot mig när jag lyfter upp henne i sängen igen efter att hon ramlat ur. Mina fina döttrar som utan problem säger 'Vi ses imorgon Mamma' utan att fundera på att andra mammor oftast är hemma & nattar sina barn. Varje kväll. Inte bara iband. Mattias som tar dessa jävla sprutor för att kunna leva med mig. Med mig & mina pälstussar. Så nu saknar jag honom. JAg vill berätta för honom hur mycket jag älskar allt han gör för mig, varje dag. & jag vill berätta för honom hur lycklig han gör mig varje sekund. & så vaknar han till. 'Gud vad underbart att vakna till dig'.. & så somnar han om. & jag är ensam igen. Svämmar över av känslor.

The weight of living

Jag vet inte vad jag gör i vår. Jag hoppas på att få in lite timmar på Kina, kunna vara hemma & komma ikapp med allt som inte hunnits med det senaste halvåret, plugga, rita, sy [förutsatt att jag haft råd att köpa en ny symaskin] & spendera massor av tid med mina fina döttrar. Tiden går så läskigt fort. Det blev så tydligt idag. Mini flyttade in till Alva efter att vi städat där inne hela dagen. & helt plötsligt så har jag ett sovrum utan barn i. Det var över 6 år sedan..  Nu ska jag bara städa av i sovrummet & därefter är det vardagsrummets tur. Köket gjorde jag för några veckor sedan. Sen.. sen kan jag nog vara nöjd ett tag. Förhoppningsvis.
 
Butikschefen på Arken Zoo bad mig komma med mina katter till 'Kattens dag' nästa helg. Ska försöka lösa det på något sätt. Jobbar ju egentligen, men vi får väl se då. Måste ju verkligen hitta nya hem till ulltussarna snart. Blev ju så onödigt komplicerat alltihop.. Men nu vet vi ju i alla fall vad det är. De förtjänar verkligen fina egna hem allihop.
 
 
 
Det här halvåret med kattungarna har varit en riktig jävla berg&dalbana. Jag har andats, sovit & drömt katter. Jag har gett hela mitt hjärta & själ för att varenda en ska få må bra. Jag har känt mig besviken, nästintill förd bakom ljuset, uppgiven.. You name it. Men jag kan inte göra någonting åt det. Jag kan bara försöka blicka framåt. Göra det jag kan för att minska skadan. & vara oerhört tacksam att jag har Mattias som har stått ut med mig & alla mina katter, trots allergier & astma. Jag älskar dig Mattias. Tack för att du gör allt du kan för att underlätta för mig. Du är bäst ♥
 
Men nu ska jag spendera resten av denna kvällen åt städning & re-decorating. Med grabben i mitt liv. Som alltid. Bästaste bästa Tias.
 

Utan tid

Det har blivit så tydligt på sistone. Bristen på tid. Det jag inte har. Det känns som att jag aldrig är hemma. När barnen har pappa-veckor diskar vi inte. Vi äter inte. Vi sover inte. Vi försöker ta igen all tid som vi missat. Som vi ständigt missar. Jag vill andas dig. Somna på dig, fast ändå inte. Jag vill titta på dig i timmar, varenda liten detalj av dig som jag älskar. Jag vill slås av tanken att jag ännu inte hittat något som med dig som stör mig. Det känns som att för varje dag som går så trasslar vi in oss mer & mer i varandra. Jag älskar att utvecklas med dig. Prova nya saker. Nya smaker. Nya platser. Planera vår framtid. Forma våra drömmar. För det är en av de saker jag älskar mest med dig. Att du har drömmar. Högtflygande fantastiska drömmar. & jag får dela dom. Jag får alltid vara med på ett hörn. Oftast det största hörnet.
 
Men så är det det där med tiden. Den som inte räcker till. Får mig att känna mig otillräcklig. Jag vill börja komma ikapp snart. Känna att det finns tid för att andas.
 
 

Sömn lika med noll

Det gör så jävla ont. Som en stöt av smärta genom hela mig. Varje gång vi lägger på. Någon av oss behöver sova. Förmodligen båda två. Jag sysselsätter mig med tusen saker & ingenting alls. Liksom fastnar i vakuumet du lämnar efter dig. Jag känner mig trasig utan dig nära. Andra natten utan dig så grät jag. Jag grät för att jag saknar dig. För att jag varit dum nog att byta lakan natten innan du åkte. För att sömn utan dig är lika med ingen sömn. För att med dig är jag lyckligast i världen. Men utan dig är jag så oerhört ensam.

Jag vet att jag gör dig upprörd när du vet att jag knappt sover något. När du vet att jag vänder upp & ner på hela hemmet för att städa varenda centimeter. Jag vet att du känner dig hjälplös över att inte kunna vara här & hjälpa till.. Men jag vill att det ska vara perfekt när du kommer hem imorgon. Jag vill att du ska komma hem & le för dig själv när du ser hur mycket jag faktiskt gjort när du varit borta. Hur jag flyttat in dig i det som en gång var mitt & gjort det till vårat. Jag vill få väcka dig när jag har rast på eftermiddagen & känna hur hela jag slappnar av i din närhet samtidigt som tusen fjärilar föds inom mig. Jag vill känna vår elektricitet.

Men mest av allt vill jag bara ha dig hemma. Ligga i sängen i flera dagar & ta igen den sömn som jag inte kan få utan dig. Bara vara så nära som det går.

Creating memories

Leksand Sommarland igår med Tias, Alva & Mini. Underbar dag. Underbart väder. & sist men inte minst, sockervadd! <3


Once Upon a Time 5 veckor

 
 
 
 
 
 
 

Abstinens

Jag vill träna. Men min kropp motarbetar mig rätt hårt just nu. Har så jävla ont i knät stundvis att jag haltar. För en servitris är det inte helt okej ><


Days off, play on!

Igår & idag har jag varit ledig. Ledig med mina döttrar & Mattias hemma. Det har varit lek ute, glassbåt, fika med delar av familjen Hellberg, jordgubbar & nötter i mängder.

Det är helt sjukt vad fort dom växer på sommaren, mina döttrar. Som ogräs. Både Alva & Mini kom hem i söndags. Solblekta & fulla av liv. Mini utvecklas så fort nu. Hennes sätt att prata gör mig lika förundrad varje gång. Hur kan en tvååring veta så mycket, & samtidigt vara så grammatiskt korrekt? Alva är som en liten tonåring. Hon skulle klara av att styra hemmet nästan helt på egen hand. Hon vill prova på friheten nu, göra saker utan att ständigt vara övervakad. Hon går med Corint i skogen, hon gör sitt eget thé & kan vara ute & leka i timmar. Nu börjar hon även vilja laga mat själv. När jag tittar på henne så är det som att se mig själv för 19 år sedan. Hon är så otroligt lik mig, fast vackrare.

Jag försöker göra det bästa av varje dag. Samtidigt försöker jag att jobba så mycket jag kan, nu när jag har barnvakt & det finns möjlighet. Det är en svår balansgång, men med tanke på alla dagar jag var hemma med dom i våras så känner jag att jag faktiskt kan få jobba nu. Komma ikapp & få slappna av när pengarna till slut räcker till. Men lite ska vi hinna med.

Vi började i tid med lekparksbesök runt om i Mora & Orsa. Sen blev det Aqua Nova & Alva var till & med varit på ridläger. Vi har myst med familj, vänner & kattungar.. Jag har även lovat dom Leksand Sommarland i år. Sen funderar jag ev på Sportys i Falun, Minigolf, bowling, Björnparken.. Det finns egentligen massor att göra. Alva vill gå på restaurang. & cirkus.

Mattias åker till Leksand ikväll. Jag ska vara hemma & fixa. & sakna honom. Jag hatar att inte vara nära honom. Det är som att långsamt kvävas. Jag känner mig färglös utan honom. Egentligen är det ju bara en natt. & jag vet hur mycket han saknat att hänga med dom där nere. Dessutom behöver jag vänja mig lite vid tanken på att han kanske åker ifrån mig ett tag. Jag vill inte.


When you look back now

Fastnade i en helt annan värld ikväll. Mina egna ord. Främmande & nya på samma gång. Så mycket känslor som kommer tillbaka för att bara försvinna några sekunder senare. Vad har jag gjort de senaste fyra-fem åren? Har jag tagit mig någonstans, eller står jag bara & trampar på samma ställe? Jag är så rädd att historien bara återupprepar sig. Att jag går i cirklar & snubblar över mig själv.

Mattias säger att jag lever i det förflutna. Att allting alltid måste röra vid det som varit. Jämföras. För mig så känns det så självklart. Varför skulle jag inte jämföra med det jag har i mitt förflutna? & varför skulle jag inte jämföra? Jag vet ju vad jag vill ha & inte ha. Jag vet vad jag haft & vad jag har. Jag vet hur jag var & hur jag är nu. Självklart jämför jag, hur ska jag annars göra?

Idag känns det bättre än vad det gjorde för 5 år sedan. Det känns bättre än vad det gjorde för 2,5 år sedan. För 1,5 år sedan. & för drygt ett halvår sedan då jag blev kär i Mattias trots att jag ville vara med Jim.

Jag har alltid följt mitt hjärta. Förnuftet har aldrig haft en chans. Jag har alltid kämpat för det jag vill ha. Men oftast känns det som att ingen någonsin har kämpat för mig.

Till det yttre har jag knappt förändrats. Samma Jessica. Samma hårfärg, samma frisyr. Samma typ av kläder & samma storlek. Men på insidan så vill jag få tro att någonting förändrats. & om inte, så hoppas jag nästa svacka dröjer länge än.


As time flies by

Mini fyllde 2 år den 12.e, så idag blev det paket & tårta här hemma. Underbara älsklingar, ni förstår inte hur mycket ni betyder för mig <3


But if you close your eyes, does it almost feel like nothing changed at all?

Jag försöker komma ikapp med ekonomin genom att jobba så mycket som möjligt. Jag försöker ha tid över för min pojkvän som jag bara ser sena kvällar & nätter. Jag försöker visa kärlek genom presenter & småsaker. Jag försöker hinna med alla jag uppskattar & bryr mig om, trots mitt egna röriga schema. Just nu vill jag kräkas på mig själv & mina krav. Mina knäppa prioriteringar som gör mig ännu mer knäpp. Så idag tog jag mitt pick & pack från Mattias & drog in till Mora. Köpte presenter till Mini för 2000 på en halvtimme & åkte vidare hem. Hemma så gick jag lös på balkongen. Päls överallt, skräp som inte fyller någon funktion. Sen gick jag vidare på min Walk-in-closet, slängde massor som bara stått där inne. & så fick jag träffa Alva en stund. Gud vad jag saknar mina små cheyer. Jag känner mig så tom utan dom. När dom kommer hem på söndag har dom varit borta i en & en halv vecka. Jag har aldrig varit ifrån någon av dom så länge förr. Men från & med söndag så ska vi köra varannan vecka. Jag önskar att det inte var så. Att jag kunde få ha någon av dom hemma jämt, men det fungerar ju knappast när jag jobbar kväll & i princip är ensamstående mamma..

Nu är jag iaf tillbaka i Orsa, men operation storstädning igångsatt hemma. Jag får fortsätta imorgon, & säkert på lördag också. Yay. Men så ät det när katterna & hunden byter päls. Bara att acceptera.

Jag är inte så negativ som jag låter. Jag är bara inte fullt så positiv just idag.

Puss, god natt.


A night alone

Mattias är i Stockholm. Jag har jobbat varje dag utom en i två veckors tid. Yolka fick 4 kattungar på min 25års-dag. Jag försöker hinna med att hålla i ordning hemma & samtidigt unna mig att bara vara när jag väl kan. Ja, det är som vanligt kan jag väl säga egentligen. Så som jag trivs med att ha det. Så som jag brukar ha det. Just nu är jag så nöjd med det mesta. Jag önskar kanske att jag hade lite mer tid med barnen, men å andra sidan har jag ju varit hemma med dom hela hösten så jag kan i alla fall jobba skiten ur mig denna sommar för att komma ikapp ekonomiskt efter vårens inte fullt så överflödiga månader.

Någon kväll nu när jag är ledig tänkte jag att jag ska rita färdigt min bild som jag håller å med också. Kan ni gissa vem det är?
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0