Idag kör jag & Hunn på lite förändring. Jag ör min del har ju inte färgat håret sen i våras, så nu är det hög tid att göra något åt saken. Blondering är inget jag gör med ett leende på läpparna. Tvärtom. Det svider & sticks. Kliar & bränner. Men som min HunnyBunny säger - & han gör det med ett enormt leende på läpparna - .. 'Vill du vara fin får du lida pin' , så jag lider & lider lite till. Sen ska jag köra i färg nummer två & fixa naglarna, smörja in mig & sortera alla mina papper & räkningar sedan ett halvår tillbaka. Det känns inte så lovande. Men någon gång så måste jag väl ta tag i det. & den här månaden börjar vi ju supersparandet till huset ocskå, så det kändes som att rätt tillfälle var nu.

Imorgon åker Alva till sin Pappa, & jag ska jobba för första gången på fyra dagar. Underbart! Jag måste erkänna att jag blir knäpp av att vara hemma för många dagar i sträck. Alva är ju en trotsig treåring i vanlig ordning också, & ibland blir det faktiskt lite mycket. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att erkänna, men ack vad hon kan tjata slut på mig. 'Varför, varför, varför?' & 'Va, va, va?' , det kan driva vilken 'minfullness'-förälder till vansinne. Just nu ligger hon & leker i sängen & ropar efter mig & Jim med jämna mellanrum. Om en timme eller så kanske jag äntligen kan slappna av.. & då skulle det väl inte förvåna mig om jag somnade på soffan med färgen i håret.