Jag har varit ledig i en vecka. Okej, jag jobbade igår, men bortsett från det så har jag varit ledig. Jag är inte utvilad ens liite. Jag hade kunnat sova en vecka till. Minst. Men jag måste försöka fycka upp mig lite. Göra mig en nyttig yoghurt-mix eller något bara för att vakna till. Ringa Kelley & snacka lite skit för att ha någon som helst kontakt med omvärlden. Alva ska göra klistermärken & jag ska diska. Diska, eew. Tänk om det inte vore så jävla slentriant allting. Diska, städa, tvätta. Tänk om det var dansa, pyssla & leka istället. Som vore det där som jag måste göra. Drömma går ju, men då hinner det väl damma igen totalt här..

Jag tittar in ikväll tänkte jag. Om jag inte somnar.. Don't hold your breath Sugar.

Ibland undrar jag om vissa fastnar i ett speciikt stadium av sitt liv. Att stadie där det är helt okej att säga precis vad som helst, slänga ur sig precis vad som helst. Trycka ner andra & förlöjliga sig över någon annans exteriör. Det tillhör säkert till varje persons vardag att tissla & tassla & viska om andra. Jag vet att jag kan tycka det är kul ibland, men gränsen går väl någonstans? Borde den i alla fall inte gå vid det som vi kallar våra nära? Dom som vi faktiskt lärt oss att tycka om & dela dagar med? Jag tror med mig själv att jag iaf försöker ondvika att trycka ner andra, speciellt mina nära & kära. Jag försöker att inte kliva på deras jobbiga ämnen & skavanker. För det är så lätt att å någon att må dåligt. Jag vet, för jag kan det om jag vill, jag utvecklade det till en konst i striden vi fick lov att vinna eller förlora hemma.

Nackdelen med att nästan bara ha hängt med grabbarna var att stå ut med deras sätt att se på mig. Små bröst. ständigt påmind, även då jag börjat på gymnasiet & faktiskt hade 70C. Jag försökte att känna mig beväm med mig själv, men det var inte bara det som sved. Liten rumpa, & inga former. Jag stod där ibland & tittade på mig själv i spegeln, undrade varför jag inte såg vad det var dom såg. Bilden ändrades sakta men säkert, & för snart två år sedan så kom det som ett slag i ansiktet hur jag låtit andras åsikter påverka min egen självbild. Där stod jag & snurrade, vred & vände mig framför en hel klass med mode-studerande & möttes av frågande blickar.

Efter det så tvingade jag mig själv att koppla bort allting som jag hört, & bara se. Bara se. Jag hade rasat i vikt efter att jag fått Alva, det syntes verkligen överallt. & vissa vill faktiskt gå upp lite i vikt, men det är ju fel att säga så högt.. för då kommer predikan om att 'nej vadå, du är ju fin som du är' & liknande dumheter. Jo, tack så mycket, men det kanske inte betyder så mycket vad du tycker. Det kanske är det jag tycker som spelar roll för mig? & så 22 år & rätt så lycklig med livet så får jag höra det igen. Små bröst. Men alltså, allvarligt?! Ska jag behöva sjunka lika lågt som du bara för att du ska förstå att det inte är okej att hålla på så. Det svider ju fortfarande, även om jag vet att jag inte ska lyssna. Tryck inte ner mig, för då tänker jag inte lyssna mer. Då går jag bara, & så kan du leva kvar i tonårsbeteenden & idioti. Tack. 

Om jag frågade Jim om Hayley Williams kunde få räknas som ett frikort så hade han nog svarat 'Inte utan mig'. Jag börjar fundera på om det kanske är lite trist att ha nästan exakt lika smak som sin grabb?

Älskade dotter, utan dig vore jag ingenting.

Ikväll har jag krupit i en bunnysuit som jag fått ärva av min Syster. Med min ringa kroppslängd så fick jag plats i den som hon upplevde för kort. Jag satte på mig mina Kors-klackar & ställde mig framför spegeln. Synade mig själv från topp till tå. Vände på mig & vred mig. Jag kunde inte sluta titta. För första gången på länge så kände jag mig het. Het på riktigt. Säkert var det dräktens fel - eller förtjänst - men ändå. & där stod jag, 22 år & så nöjd med varenda del av mig själv. Det ska jag leva på ett tag, & kanske börja träna lite igen för att kunna känna så lite oftare. Mihi.

Alla dagar kan inte vara ett skimrande rosa moln av lycka. Allra minst min helg.. Med 24 timmar som skulle jobbar från & med halv tio på fredagskvällen så kändes det som rena hånet att dras med både feber & illamående. Men bita ihop var den enda utvägen, & igår natt så andades jag ångor av rengöringsmedel, fönsterputs & klotterborttagning tills jag tvingades ut gång på gång av yrseln. Ruggigt höst-kallt kändes tusen gånger bättre än att befinna sig på gränsen till att hamna avsvimmad på golvet inne på en toalett i ett slitet SJ-tåg. På söndagen så åkte vi som varje jobb-helgs-söndag ut till Sollerön efter att ha köpt med en fin fikapåse från Kaffestugan. Sen fikades det & njöts av höstsolen ute på gården. Jag klappade får & pratade med min favorittös nere i Göteborg. Sen fick jag rosor av min dotter, & små rosor i en kruka av min Prins. Då kände jag mig lite smått bortskämd. 

Med för lite total sömn så pallrade jag mig ändå upp före tolv & åt lunch med min familj. Inte varje vardag som vi äter lunch tillsammans, så lite får jag faktiskt offra mig. Sen blev det ett besök på banken för att sätta in mina pengar som jag sparat hemma i min Jameson's-flaska sedan 4 månader tillbaka. Jag kände mig både duktig & rik & väldigt mycket närmare mitt drömhus. Eter det så pantade vi mina burkar & inhandlade proviant på Maxi. Alva gjorde sitt första besök i 'Minihuset' & stannade där & målade & lekte när vi handlade. Jag köpte faktiskt en blomma till mig själv idag, en orkideé eftersom jag älskar dom & mina 6 andra inte blommar just nu. Min Prins tycker att jag redan drunknar i blommor, men jag är lite tant på den fronten kanske. Mihi. 

När grabben i huset åkt till jobbet så hade jag, Alva & dom andra tre flickorna lägeheten för oss själva. Vi myste till det med lite thé & barnprogram & en hel del konversationer. Oj, vad hon funderar över världen nu. Hon växer så mycket just nu. Lilla Fröken. Efter en kort stund övertygande som övergick i en sur Alva som inte alls var speciellt happy på sin mamma, så somnade hon till slut på soffan mot sin vilja. Då fick jag ett trevligt besök av Björn & fick sitta & bara konversera utan Alvas konstanta frågor. Alva förstod inte alls varför Björn satt bredvid mig när hon vaknade & fortsatte istället titta på barnprogram, fortfarande liggandes under täcket i soffan. När Björn sen åkte hem så tog vi en promenad med hunden, lagade mat & tog ett bad tillsammans innan vi kröp ner i min & Prinsens säng & läste saga. 

Ibland kanske livet känns färglöst & trist. Hopplöst & grått i höstdepressionen. Men jag är lycklig trots mina downs, & det är inte illa ♥ 

Vilken förbannat vacker tös va? Jag föredrar att säga tös eftersom hon bara är några dagar äldre än mig - det känns bättre så. & för er som inte tycker att supermodeller är speciellt faschinerande.. se 'The Imaginarium of Doctor Parnassus' [stavfel förväntas] med henne, Heath - RIP - , Mr Depp, & Collin Farell. Inte någon dålig uppsättning skådespelare, & en underbart mysig film som får mig att tänka lite på Big Fish.  

Det är mycket känslor just nu. Jag försöker att hålla ihop. Ni behöver inte fråga mig om det, jag kan ändå inte förklara just nu. Jag prövas av mig själv nu & jag gör mitt bästa för att inte bara sitta & stirra in i väggen. Jag lovar att förska vara tillbaka till verkligheten helt & hållet snart. No worries dollfaces.

Ibland är det tydligt. Som idag. 'Jag måste ringa Kelley'.

Att prata med henne, att höra hennes röst.
Att erbjuda någon sorts ynklig tröst.
Att gråta till hennes sång.
Att minnas än en gång.
Drömma om framtid, om något att hålla fast vid.
Dela hemligheter som svider att tänka på.
Så mycket som vi försöker att förstå.
Jag skulle kunna mäta avståndet emellan.
Sätta ett mått på varför vi ses så sällan.
Du är så enkel i mina ögon ändå.
Som renaste guld med en diamant uppå.
Princess-slipad i all sin perfektion.
Som min treårings drömvärld med all sin illusion.
Jag skulle vilja slå hål på den bubbla du gett mig.
Sticka den med en nål & ge skalet till dig.
Dela med mig av det jag har, min vardag & det jag har kvar.
Jag skulle vara där & hålla din hand. 
Vi skulle skapa drömmar av luft & slott av sand.

Så lång borta men ack så nära.
Inetsad i mitt hjärta min fina kära.

♥
 
Bara för dig Kelley så försöker jag mig på rim & just idag så lyckades jag att sätta ord på mina känslor. På pricken.

Samma plats mer än två år tidigare.

Wtf are you up to? Do I LOOK like a want a kiss?

What are you doing?

Stop it please, I wanna play.

Söt ♥

En vit hund fläckig med olja. Så här såg hon ut eter att vi varit på Sollerön en liten stund förra helgen. Kan inte riktigt förstå hur hon lyckades. Men det gjorde hon i alla fall..

Vi hade räknat med ett mysigt höstväder men möttes av vinter. På eftermiddagen, dagen innan, så hade snön börjat vräka ner. På vissa ställen var det nästen tre decimeter snö att pulsa genom. Trist bara att vi inte kunde tälta.. men nästa år så kör vi på fjällvandring lite tidigare, för då vill jag helst slippa snö.