Det är tyst. Så tyst. Tvn är på i vanlig ordning, men annars är det ingenting som påminner om att det faktiskt förekommer liv här hemma. Alva är hos sin far, & Jim är på jobbet. Jag är själv, & jag hatar det. Jag hatar det för att jag vet att de närmaste 7 timmarna innan jag börjar jobba kommer att te sig på tre möjliga sätt.

Ett - Jag sover mig igenom dessa sju timmar & vaknar med ångest & får skynda mig till jobbet.

Två - Jag fastnar i ingenting speciellt & det hala slutar med att jag i princip stirrat in i väggen 7 timmar i sträck.

Tre - En kombination av dessa två föregående exempel & förhoppningsvis lite mat i magen.

En natt kvar & sen är jag ledig i en vecka. Imorgon ska jag leka med Sara & Hugo & så kommer ju självaste fröken Kelley hem. På söndagen kommer Alva hem igen & då ska det bakas pepparkakor med henne & Kelley. Kanske skulle bakat en till omgång lussebullar. Men det är tre dagar dit & jag ska klara av att ta mig genom en dag i taget. Om inte tystnaden kväver mig.