Att vakna med ilska

Det ringer. Samtalet bekräftar det jag redan trodde var sant. Jag ringer & försöker förklara felet i det hela, men personen i fråga är en mästare på att inte lyssna. Vänder & vrider på saker. Kan bara se saker ur en synvinkel. Frågan kommer att ställas..

Varför låter du det inte bara vara?


Av en enkel anledning. Alva. Min största skatt & anledningen till allt jag gör. Alva. Lilla oskyldiga Alva som ser på mig med sina stora ögon & undrar vart hon tog vägen, pappas förra. Sedan lägger hon huvudet på sned & mummlar för sig själv.. 'Hon pluggar' Så klarsynt & ändå så totalt omedveten om att hon kanske aldrig får träffa henne igen. Det går två veckor & sedan är en ny på plats. Intar platsen bredvid hennes pappa medan hon är förvisad till ett annat rum. Pappan ser inte felet i det hela. Jag ser tusen. Bristen på respekt som toppat skalan för evigheter sedan. Varannan helg borde vara Alvas tid. Alvas tid med hennes pappa.


När Alva en dag frågar mig varför inte pappa finns med på några bilder de första månaderna av hennes liv, när hon undrar varför hennes baby-album bara innehåller bilder av henne själv & hennes mamma, då tänker jag inte vara den som låtsas som om ingenting var fel. Den dagen ska jag berätta precis hur det var, kanske inte det värsta, men i alla fall allt i helhet. För jag tänker alltid vara den som sätter henne först, även om andra halvan av föräldraskapet har valt att fortsätta leva tonårsliv.

Jag vet att när jag & Jim får barn så kommer det att bli en helt annan sak. Jim älskar Alva som sin egen dotter & vi har samma syn på uppfostran, rätt & fel. Jag skulle aldrig behöva tillrättavisa Jim på samma sätt. Han skulle alltid sätta sitt barn främst, precis som med Alva. Om jag & Jim skulle välja att gå skilda vägar så vet jag att Alvas värld skulle ställas på kant. & visst är det så, att vägen till en mammas hjärta går via hennes barn. & visst är jag beredd att offra mina egna känslor för hennes skull, precis som förr. Jag är en sån person som säger 'jag kommer alltid att älska dig' Jag planerar 20 år framåt i tiden & då är det fortfarande vi. Vi har utökat familjen med en till & säkert några husdjur till om jag känner mig själv rätt. Men jag vet också att det är det jag vill ha, att jag behöver upprepa de här drömska målen för mig själv. Ett sätt att påminna mig om att aldrig gå åt fel håll, att aldrig låta impulsen styra. Jag vet att min framtid är tryggad med Jim, jag vet att jag aldrig kommer att tycka att han är trist & tråkig. Jag måste bara komma ihåg det dom gånger jag känner mig ur balans.

JAG ÄLSKAR DIG JIM SVENSSON, nu & 20 år framåt ♥
Sen får resten av världen tycka vad dom vill.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0