Mitt liv nerpackat i kartonger. Totalt packat 16 st gigantiska sådana. Packat upp 3. Paniken är ett faktum, & jag vet att jag kommer vara helt förstörd om jag inte snart känner att jag faktiskt har massa tid på mig. Vilket jag självklart inte har. Ofc. Imorgon åker Alva till sin far & blir borta hela veckan. Jag ska då springa & handla presenter till henne, lyxsand & lyxmat till katten - fick köra den billiga varianten pga av dålig ekonomi, & det var inte att föredra - fortsätta rensa i förrådet, börja torka ur tomma skåp & tvätta. På kvällen ska jag förflytta mig & Mini till Jim, packa upp låda efter låda & rensa ur Alvas framtida rum. Det ska slipas, spacklas, slipas igen, sparkas, målas, sparmålas, målas igen & sen ska ena väggen tapetseras. Jag tänkte att jag skulle klara av det själv, men Jim lät tveksam. Han underskattar min förmåga minsann. Bara vi målat klart så ska äntligen möblerna på plats. Det kommer bli fantastiskt. Jag kan inte ens förklara hur lycklig jag är. Jag har allt jag verkligen önskat mig - utom mitt hus, men det kommer ju - & även när paniken sliter i mig så kan jag känna en lycka som jag för några år sedan aldrig trodde var möjlig.