Det har varit en mindre awesome dag. Jag tänker för mycket. Jag saknar för mycket. 'Jag älskar dig'. Nu vet jag att det kan sägas för enkelt. Att det kan betyda ingenting alls. För när du säger det så mycket & tårarna rinner.. borde du inte förstå då? När du säger 'det är egentligen inte det här jag vill' & ändå avslutar oss.. borde du inte se hur dumt det är? För vad vill du då? Precis det som du sa 'jag vill ju vara med dig'. Så var med mig. Älska mig. Men du ger bara upp istället. Har du någonsin försökt att lösa något? Slagits för det du vill ha? Låtit det göra ont ett tag därför att du älskar bortom allt förstånd? Det har jag. Det har jag gjort med dig.

I månader fanns jag där när drogerna lämnade dina celler, när du inte fungerade riktigt. & när du föll tillbaka & jag hittade dig helt inne i dimman. När du hade ansvar för min dotter & helt föll tillbaka. Det var då jag visste att oavsett vad som hände så skulle jag inte lämna dig utan att verkligen försöka. Det du gjorde mot mig då, & Alva, var det värsta du kunde ha gjort mot mig. Jag har gjort det du anser värst. Men du anser inte att jag är värd det, att jag är värd att försöka med. Jag är inte värd att svälja stoltheten för. Tack, det känns. Tro mig. Men säg inte att det är för min skull. För det är helt & hållet bara rädsla.

'Jag erbjuder mig'.. Det betyder tydligen 'jag struntar i det här'.