The perfect way to get back

Det hände i onsdags kväll. Inga tårar, ingen kärlek som gjorde sig påmind. Bara en instinkt att skydda min treåring från ord hon inte borde fått höra. På torsdagen fick jag reda på att han hunnit före mig. Det finns 2 personer jag alltid räknat som mina allra närmaste. 2 personer som alltid varit dom som jag visste vart jag hade. Men han hann före mig & när torsdagen kom & jag klev innanför dörren så brast min värld. & när Alva torkade mina tårar gång på gång under middagen så hade jag ingen att ringa. För första gången någonsin så hade jag ingen att ringa längre. & för att vara klarsynt så vet jag att han vann dom båda, även om dom påstått det motsatta.

Det har nästan gått en vecka. Frågade någon hur jag mår? Jag kan räkna dom personerna på en hand. Hur många har erbjudit mig några minuters tröst i form av sällskap? 4. 4 personer, ingen av dom närmare än 20 mil bort. Så ja, jag är besviken. & jag inser nu att 'om ni tror att ni kommer undan med detta så tror ni fel' betyder 'jag ska se till att dom 2 du älskar så högt inte längre känns som en självklarhet'.

& imorgon träffar han min Syster. M I N. Jag kan inte ens sätta ord på min ilska. Men tack..

Kommentarer
Postat av: Diddi

Tack vännen för promenaden, jag tror jag behövde den minst lika mycket som du. Vill bara säga att det som inte dödar en härdar. Jag vet att du kommer komma ut ur det här starkare än en oxe. Tror på dig! Ring mig, messa mig när du vill, jag finns här. <3

Kramar

2011-01-25 @ 22:22:02
URL: http://metrobloggen.se/diddz
Postat av: Jessica

Tack själv! Jag kan inte förklara hur mycket jag uppskattar att du finns där. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta <3

2011-01-26 @ 03:45:37
URL: http://kinne,blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0