Att vara den enda som vet vad som är rätt

Ett Svensson-liv. Ett hus utanför 'tätorten'. Ett barn. Ditt & mitt. Alla dessa drömmar. Du & jag. Jag trodde att det hade börjat släppa. Kanske till & med försökte intala mig själv det. Tiden. Vilket jävla hån. Jag trodde jag kommit ifrån det värsta, men allt som behövdes var att se dig en kort stund. Vara nära. Känna hur du får varenda del av mig att vibrera. Svårt att andas. & så rodnar jag? Jag? Jag som aldrig rodnar..

& så är det igång igen. Det självklara för mig. Så kär som någon kan bli. Den som vill. Den som vågar. Den som vet att du & jag är så rätt som det kan bli. Men hur visar jag min kärlek på distans? Hur kan den vara tillräcklig när du aldrig förr har kämpat för någonting. Varit den som aldrig brytt dig om något. Innan mig. Hur ska jag kunna vinna över dina tankar? Hur ska jag kunna få dig att vilja kämpa för att vara med mig?

Jag är ingen utan dig, men med dig kan jag vara fantastisk. Med dig kan jag klara allt. Så.. Kämpa inte för mig. Kämpa för oss. För tillsammans klarar vi precis vad som helst. Tillsammans är vi det vackraste som finns. Tillsammans är vi allt jag älskar. Vi är det enda rätta.

Kommentarer
Postat av: Kell

åh, vad fint det här var skrivit.

Ur hjärtat och sanning ju.

Jag tänker på dig!! Och hoppas...!

Pussåkärlek

2011-03-12 @ 13:52:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0