Idag har energin helt tagit slut. Jag vill inte se min anorektiskt taniga spegelbild, mitt nuförtiden så tunna hår, mina mörka skuggor under ögonen. Jag vill inte prata mer i telefonen efter alla dessa samtal. Jag vill inte se mat på flera dagar efter att ha tryckt i mig en dubbel portion mat efter att jag redan ätit middag. Fröken D gjorde som så många gånger förr dagen lite lättare. Jag skrev på papprena på min uppsägning & städade lägenheten i vanlig ordning. Rastade Corint & cheyerna. Gjorde det som fick lov att göras. Inte mer. Inte mindre. Imorgon har jag ännu fler måsten. Samtal att ringa, cellprov, efterkontroll, handla.. inga pepp-saker direkt. Men imorgon ska jag försöka ligga steget före, så kanske jag kan vara kreativ på kvällen. Utan att drabbas av ångest. Om några år hoppas jag att jag kan få titta tillbaka & säga att jag hade rätt. Att jag kan rycka på axlarna över 'små hinder på vägen'. Karma, it's pay back time. Nu förtjänar jag några lyckliga år.