Att vara den som alltid älskade & hoppades

Jag ligger på fel sida i sängen. Jag har 2 otroligt vackra döttrar bredvid mig. Ändå gråter jag. Kudden luktar du & jag dränker din doft i salt. Du har krossat det sista som var jag. Det som jag trodde att du aldrig kunde ta ifrån mig. Min blinda, gränslösa kärlek. Min brist på stolthet. Jag var den som alltid svalde min stolthet & fortsatte att älska. Att hoppas. & det som sårar mig mest är att du påstår att det är mitt fel. Det är mig det är fel på. Det var jag som gjorde fel. Jag gjorde fel. För snart 1 år sedan fick du reda på det. & jag kämpade så för att vinna tillbaka dig. Du var det enda pris jag ville ha. Den enda jag någonsin mer ville ha. Jag var otrogen mot dig. Jag gjorde fel. Du påpekade det gång på gång. Jag fick inte glömma. Jag fick inte vara en del av ditt liv. Jag fick träffa dig i hemlighet. Månader av dina påminnelser, tusen förlåt & miljoner tårar. Mitt fel. Snart 1 år sedan. Ditt fel är nu. Ditt fel. Inte mitt. Även om du vill få det till det. Jag hatar den dagen jag insåg att jag var kär i dig. Jag hatar att jag kämpat så för att klistra ihop oss igen. Framtidsdrömmar som aldrig blir verklighet. Jag gråter & saknar. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag inte kan sluta älska dig. Dumma tävla brist på stolthet Jessica. Men den här gången har jag ingenting mer. Min elen räckte inte. Det var totalt bortkastad. & nu då? Jag måste stänga av nu, press pause. Kärlek är inte för mig & dig. Du har visat det nu, & jag tänker aldrig försöka förklara för dig att vi 2 inte kan vara utan varandra.ditt val verkar så tydligt & ingen kan tvinga dig att älska mig mer än friheten du så uppenbart längtar efter. Jag älskar dig, det kommer jag alltid göra. Nu som då. Då som nu. Det räckte helt enkelt inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0