Jag har aldrig riktigt haft lyxen att kunna känna så här förr. 'Äh, jag gör det imorgon'. Det är en fantastisk känsla att veta att jag inte kommer behöva vända dygnet varannan vecka. Att sakta börja känna mig utvilad trots att Mini vaknar 10 gånger varje natt. Utvilad har inte funnits på över 2,5 år. Jag skäms faktiskt lite nu, över att jag inte ville förstå hur illa det var. Att ständigt försöka leva upp till mina egna skyhöga krav & klara av tusen saker trots ständigt rubbad dygnsrytm. Att få vara ledig varannan vecka & tvinga mig själv till att orka göra saker med familjen fast jag bara viljat sova flera veckor i streck. 3 jular i rad då jag jobbat. Alla mina & Jimpas jular har jag jobbat. Allt liksom inpressat på lediga dagar. Varannan helg ledigt & totalt förstörd av sömnbrist efter n veckas jobb dag & natt. Men nu vill jag få ha en mer givande jobb. Jag vill få känna mig motiverad nog att göra mig lite fin innan jobbet. Jag vill slippa vandra omkring själv i timmar med radion & tågets alla ljud som enda underhållning. På tisdag ska jag på intervju. Men dom andra dagarna ska jag bara njuta av den här fantastiska känslan av lättnad, & bara vara med min familj.