You have to make some dreams come true when other ones fail

Jag har en svacka. En enorm svacka skulle min kära sambo kalla det. Jag vet inte om det är hormoner som spökar eller något förflutet som gör sig påmint. Alva & jag drar inte jämnt just nu. Oavsett hur mycket jag försöker. Hon är fyra & har gråtit de 2 senaste gångerna hon kommit hem. Jag har gråtit. Hon jämför mig med någon annan. Berättar för mig att hon kallar någon annan för mamma ibland. Att hon råkar. Den andra har samma namn som mig. Hon är inte hennes pappas flickvän. Hon är hans så kallade vän. Men hon tar min dotter på play-dates & går med henne på stan. Köper kläder åt henne. Sover tillsammans i samma rum. & när min dotter kommer hem så vill hon inte att jag målar hennes naglar för det har hon redan gjort. En gång var hon bara min. En gång var hon allt jag hade & nu så känns det som att jag inte ens kan få vara hennes mamma ifred. Klä inte min dotter i kläder du haft när du var liten. Framför allt inte på ett dagiskort som vi alltid kommer att ha kvar. Min dotter är MIN dotter. Förutom Alva så har jag även problem med Mini. Förutom att hon ju inte sovit en enda natt ännu så är hon superförkyld nu också. Försökte få henne att sova bredvid mig, men det gick inte alls eftersom hon bara ska ställa sig upp hela tiden. Jag har inte kunnat ha henne bredvid mig i sängen sen hon var 2 månader. Det känns som att jag fyller en minimal funktion som mamma just nu. Mini vill aldrig kramas, hon kommer aldrig att kunna sova bredvid mig, & jag kommer aldrig mer kunna somna med nosen i hennes nacke. Hon är liksom aldrig stilla. Ålar sig ur mina kramar på nolltid. Inte ens när hon blir ledsen vill hon bli kramad. Upplockad men inte kramad. & trots att hon är super-mammig så känns det som att hon alltid är på väg någonstans. Jag känner att jag går vilse i mig själv. Om jag tvingas bara vara mig själv, då vet jag liksom inte riktigt. Jag är ju mamma.. & jag kan inte ens förmå mig att drömma om att bara få vara mig själv. Jag vill liksom inte. För jag är rädd att det inte finns något kvar.

Så nu går jag in till 120 procent med katterna. Fångar i alla fall en dröm.

Kommentarer
Postat av: Diddi

Åh älskade gumman. Önskar det fanns något jag kunde göra för dig. <3

2012-02-22 @ 10:46:21
URL: http://diddiz.bloggplatsen.se
Postat av: Jessica

Det gör det! Du finns, & det gör massor <3

Det är bara jobbigt & svårt att hantera.

Men jag ska lösa det här.

Love you.

2012-02-22 @ 14:31:05
URL: http://kinne.blogg.se/
Postat av: Diddi

I hope so iaf.

Jag vet att du löser det men tänk på att du INTE behöver vara ensam genom allt.

Love you too <3

2012-02-22 @ 19:54:31
URL: http://diddiz.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0