Fastnade i en helt annan värld ikväll. Mina egna ord. Främmande & nya på samma gång. Så mycket känslor som kommer tillbaka för att bara försvinna några sekunder senare. Vad har jag gjort de senaste fyra-fem åren? Har jag tagit mig någonstans, eller står jag bara & trampar på samma ställe? Jag är så rädd att historien bara återupprepar sig. Att jag går i cirklar & snubblar över mig själv.

Mattias säger att jag lever i det förflutna. Att allting alltid måste röra vid det som varit. Jämföras. För mig så känns det så självklart. Varför skulle jag inte jämföra med det jag har i mitt förflutna? & varför skulle jag inte jämföra? Jag vet ju vad jag vill ha & inte ha. Jag vet vad jag haft & vad jag har. Jag vet hur jag var & hur jag är nu. Självklart jämför jag, hur ska jag annars göra?

Idag känns det bättre än vad det gjorde för 5 år sedan. Det känns bättre än vad det gjorde för 2,5 år sedan. För 1,5 år sedan. & för drygt ett halvår sedan då jag blev kär i Mattias trots att jag ville vara med Jim.

Jag har alltid följt mitt hjärta. Förnuftet har aldrig haft en chans. Jag har alltid kämpat för det jag vill ha. Men oftast känns det som att ingen någonsin har kämpat för mig.

Till det yttre har jag knappt förändrats. Samma Jessica. Samma hårfärg, samma frisyr. Samma typ av kläder & samma storlek. Men på insidan så vill jag få tro att någonting förändrats. & om inte, så hoppas jag nästa svacka dröjer länge än.