Nu har jag varit arbetslös i en månad. Eller som jag väljer att se det, haft semester i en månad. Jag har hunnit med att vårstäda hela lägenheten, mysa extra med barnen, katterna & vänner. Men som alltid när jag inte jobbar så blev jag supersjuk. 2 hela veckor. Så typiskt. Men det har varit produktiva & kreativa veckor trots allt. Får ju verkligen passa på nu att få ut så mycket som möjligt av tiden fram tills juni. För i juni & tre månader framåt så blir det bara jobba, äta, sova.. Men det ska bli så otroligt spännande & utvecklande!

 

Jag har lite blandade känslor för hösten. Jag vet att det kommer att bli skönt att slippa åka en timme till jobbet varje dag, men jag vet inte vad jag ska göra istället. Jag hoppas att vi hittar en resa som passar oss så att vi kan få komma iväg lite & se något nytt. Känns som att det var evigheter sedan, fast att vi var till Paris i höstas. Det finns så mycket jag önskar att jag kunde göra, hinna med, skapa & uppleva. Som vanligt räcker inte tiden till & saker tar tid. Men jag försöker att inte vara alltför självkritisk. Ofta så är det Mattias som får berätta den trista sanningen för mig när jag bryter ihop under pressen som jag själv skapat. & då blir det så tydligt, precis i den stunden. Jag är resultatet av min uppväxt, min omgivning & arv. Ibland använder jag uttryck jag önskar att jag glömt. Ibland säger jag samma saker som jag en gång hatat. Jag försöker rätta till min egen barndom genom mina barn. Vilken jävla kliché. & framför allt, så försöker jag ge det livet som aldrig gavs till mig & mina syskon. Mina barn ska få ha veckopengar, dansträningar, uppvisningar där föräldrarna kommer, luciatåg där dom inte är de enda utan närvarande föräldrar. Mina barn ska få åka på semester utomlands mer än en gång, shoppa & faktiskt få välja sina kläder själva ibland, åka på äventyrsbad, leka lekar som jag själv helt plötsligt tycker verkar farliga därför att jag någonstans glömt att jag själv klarat av samma sak. Jag tänker aldrig i hela mitt liv ge upp. För mina barn ska aldrig någonsin behöva känna sig oönskade.

 

Vi har underbara små Bobtail-pojkar hemma nu.